Resultat

Jag hinner ju inte alls skriva så mycket här som jag skulle vilja men igår blev jag själv så imponerad över de resultat jag fått på Ma Donna att jag bara måste dela med mig 🙂 Jag har ju sett att hon jobbar bättre och bättre och jag har sett att hon musklat sig men jag har inte fattat hur mycket hon faktiskt har ändrat sig. Niclas är så himla snäll och fotar ibland när jag rider och när jag skulle lägga upp en bild av Donna igår på min fb-sida slumpade det sig att en bild i samma vinkel och moment i traven låg i mina ”utvalda” bilder på fb. Då blev det plötsligt väldigt tydligt hur mycket som hänt med henne senaste 10 månaderna. Jag tycker att bilderna talar för sig själva men titta särskilt noga på hennes hals och hennes lyft i manken. Hon har byggt upp hela överlinjen och blivit rörligare i bogarna. För mig ser det faktiskt inte ut som samma häst…

Gissa om man blir motiverad att fortsätta att jobba dem? 🙂 Jag läste en kommentar härom dagen på ett forum på fb där en person konstaterade att ”longering ändå inte ger något”. Snacka om bristande kunskap… Donna har i princip bara jobbats på lina senaste halvåret. Senaste 2 månaderna har jag börjat rida henne ett pass i veckan, och då bara i skritt. Jag har sedan provat att trava ngn minut de senaste passen för att kolla av hennes status. Så, med tanke på de resultat jag fått med ca 30 min longering varannan dag det senaste halvåret så tycker jag mig motbevisa det okunniga påståendet. Men det krävs ju förstås att man gör rätt. Det är inte många som kan longera en häst korrekt, och ännu färre som lär ut det. Det är min absolut viktigaste färdighet i träningsupplägget och något som jag är extremt stolt över.

En annan häst som det hänt en del med med ”bara longering” är ju Orlando. Han blev ”viral” när jag lade upp en bild på nätet om hur jag tycker att en häst bör arbeta i longering (och tog tydligt avstånd från att spänna in hästar). ”Det är ju lätt med en häst som är byggd så”. Tja, förvisso är Orlando avlad för dressyr men han arbetade minsann inte såhär genom kroppen när vi började. Det har tagit ungefär 1.5 år att komma hit.

 

Här är han på ett av våra första pass. Hollow, svag överlinje, kort i traven och med aktiverad underhals men ändå en helt ok unghästform att utgå ifrån:

Tja, så detta får bli ett enkelt inspirationsinlägg. Om inte annat så till mig själv. Jag har ju mängder med bilder och filmer på hästarna längs hela utvecklingen men ibland blir man ”hemmablind” och ser inte ens själv vilka otroliga resultat man får med korrekt träning och tid. Tiden är fullständigt avgörande. Det finns inga genvägar. Jag är så stolt över alla våra fantastiska hästar och så stolt över det arbete jag gör och jag ser fram emot att fortsätta att utveckla hästarna så långt jag kan.

Nu drar det ihop sig till årets första clinic! 19-21 maj har vi clinic med Will Faerber i Mahult utanför Halmstad. Den är full med deltagande ekipage men det finns ännu så länge plats i publiken. Bara att höra av sig till mig om man vill komma. Publikplats ska föranmälas (på mail anne@birgesdal.se el mobil 0734372163) och betalas i förväg (300:- per dag), ingen återbetalning.

Välkomna! 🙂

Magiska Ridpass

Jag brukar inte lägga upp så mycket om enskilda träningspass. Jag tränar ju minst 4 hästar per dag och efter det och heltids jobb finns inte så mycket tid över. Men vissa pass lämnar verkligen ett särskilt avtryck efter sig. Hästarna jobbar så himla fint och utvecklas hela tiden. När man väl har förstått hur otroligt simpelt det är att träna hästar och insett att det bara handlar om konsekvens och tålamod så är precis varje pass tillfredsställande. Inget man gör handlar egentligen om där och då utan man utbildar och tränar för framtiden. Det som blir fel eller dåligt gör man helt enkelt bara om lugnt och fint. Och gör hästen något bra så tragglar man det inte, då kan den ju uppenbarligen det. För all träning går ut på att hästen ska nå en viss atletisk nivå som gör att allt det svåra blir enkelt. Jag fick flera bevis för att detta fungerar i helgen.

I juli kom Obelix tillbaka till oss efter 6 år med konstanta hält- och skadeutredningar. ”Något” var fel med honom men det gick inte att hitta någon förklaring. Efter 6 år hade ägaren fått nog och tänkte istället avliva honom. Vi fick då möjlighet att istället köpa tillbaka honom för att göra ett försök med A2R träning. Det är jag nu väldigt glad för och jag respekterar verkligen deras beslut att föra honom tillbaka till oss. Det Obelix har haft emot sig är motsägelsefullt nog att han ser så färdig ut i kroppen, och har alltid gjort. Det har gjort att han aldrig fått den grundträning som precis alla hästar behöver (dessa 2 år!) utan det börjades tidigt att pratas om ”samling”, ”ta för sig”, aktivera bakben”, ”komma ihop”, ”runda sig” och ”sätta sig mer”. Totalt helfel för en unghäst om du frågar mig. Han har alltså i princip aldrig ridits bakifrån och fram utan tvärt om. Precis som så många hästar. Inte på illvilja utan på okunskap. Snälla hästar löser ju det så gott de kan utan större protester (det finns ju de som protesterar mer högljutt), genom att ”kroka till” sig och försöka uppfylla det man det begär av dem. Men utan rätt förutsättningar (arbete över ryggen, grundstyrka och äkta lösgjordhet) är det omöjligt för dem. Det sätter istället spänningar och snedheter i hela hästen. Dessa hästar går nästan alltid bakom lod, det är ett av sätten de kan försöka pressa sig in i den falska form som begärs av dem. Till förra ägarens ”försvar” så har de alltid älskat honom och verkligen letat efter bra hjälp (tränare, veterinärer, kiropraktorer mm) men det vet jag ju nu, att om de ens finns i ens närhet, så är de väldigt lätträknade. Jag har hela tiden hävdat att han borde tränas på ett annat sätt (långt innan jag ens hittade till A2R) men som hästägare bestämmer man helt själv vad man gör med sin häst och jag skulle aldrig försök ”tvinga på” någon min egen metod eller övertygelse (men frågar du så svarar jag givetvis).

Obelix WIHObelix var extremt spänd när han kom. Särskilt i käke, nacke och hals. Jag började med WIH och har hittills inte upplevt ngn annan häst som haft så stort behov av att ”lossa på sig själv” genom diverse mun, huvud och halsövningar. Jag lät honom givetvis hållas. Jag vet att det behövs. Jag har själv ett enkelt tvådelat bett på honom men vet att han provat många olika bett i sitt liv (jo för det är ju oftast bettet det är fel på…). Han hittade ganska snabbt till en riktigt djup och fin stretch i skritt vilket jag var väldigt glad för då det gav sådan kvalitét i arbetet redan från början. När jag började longera honom var det dock uppenbart att trav inte var att tänka på. Bad jag om trav krullade han direkt ihop sig och gick som ett ”paket”, oavsett att jag inte hade någon som helst inspänning. Klart obehagligt att se ett sådant enormt motstånd i kroppen. Jag red honom ett pass första veckan för att känna på honom och han kändes väldigt mjuk och positiv med otroligt sned. Jag har sedan fortsatt med longering i dessa 5 månader, 3-4 ggr i veckan. Har ridit honom totalt 4-5 ggr under tiden bara för att känna var vi är.

De senaste 3-4 veckorna har det verkligen börjat hända saker i traven. Han har äntligen vågat/kunnat släppa ner sin nos och börja arbeta över ryggen. Han har till och med börjat komma fram med nosen, vilket är mitt absoluta mål. Först då vet jag att hela hästen verkligen hänger ihop. Traven ser helt annorlunda ut och han jobbar verkligen genom kroppen. Så häftigt att se när det ”släpper”. Innan ville han inte gärna trava alls. Nu tycker han att det är superkul (eller skönt?) och vill inte alls sluta. Han har sett så fin ut att jag tyckte att det var dags att rida honom igen. Och, wow! Vilken skillnad. Det var inte samma häst. Så mycket power, schwung, bärighet, helt avslappnad och sååå positiv. Han kändes dessutom för första gången helt rak. Det ser man bla på att han så obekymrat byter varv här. Innan fick jag alltid en anspänning som svar då. Eftersom traven ändå är så pass ”ny” så vill jag att han får fortsätta att stärka sig där utan ryttare på ryggen men eftersom skritten kändes helt magisk (jag vågar nästan säga BÄST av alla hästar och all skritt jag någonsin ridit) så bestämde jag mig för att istället prova att ta upp honom i Working Frame. Målet var att han absolut inte fick krulla ihop sig och att han skulle behålla sin avspändhet och fantastiska skritt och det gjorde han med bravur! Jag fick en sådan fullständig kontakt med honom att jag blev helt rörd och när jag avslutade passet grät jag.

 

Han kändes verkligen helt magisk här och medvetenheten om att han inte skulle levt idag om jag inte fått chansen att träna honom gjorde mig överväldigad. Vi har långt kvar men det här var ett sådant styrkebesked för mig och en helt euforisk känsla. En vän till mig som var med grät med mig. Hon har sett honom under hela den är perioden och blev själv överväldigad. Jag älskar att jag har hittat mitt kall och att jag nu vet vad och hur jag ska göra för att utbilda hästarna på det sättet jag vill.

Till Happy Athletes! 😀

 

W. I. H.

Det här med Work In Hand är väldigt spännande! När jag började arbeta med hästarna enligt Art2Ride hade jag själv inte riktigt förstått storheten och vinsten med WIH så det är något jag började med mer först efter första clinicen här i Maj 2016 då jag visade för Will att jag kunde göra det på ett bra sätt. Det var ju en del i att bli certifierad som Associate Trainer, alltså att bemästra WIH. Inledningsvis tyckte jag att den bästa effekten var hur avspända och fokuserade hästarna blev. Särskilt bra var just det för vår ”ADHD-häst” Modesty förstås som skulle rehabiliteras efter 3 månaders boxvila efter en fruktansvärd sårskada. Men ju längre tiden har gått och jag har förfinat min teknik och börjat få hästarna att verkligen arbeta över ryggen genom WIH, så har jag insett hur värdefullt det är. Jag kan ju på det sättet träna upp en häst fullständigt över ryggen, utan ”belastningen” som kan uppstå vid ridning eller tex vid longering om hästen inte gör det på ett bra sätt (tänk explosiv rehabhäst som bör hålla sig till skritt…).

Obelix WIHDå jag själv hade förstått hur bra det här var så var det förstås det första jag gjorde på vår rehabhäst Obelix som kom till oss i juli i år. Det här är egentligen hans andra pass (fast videon heter ”first”) eftersom jag provade bara ett par minuter dagen innan och belönade honom då direkt när han gjorde rätt genom att avsluta passet. Såhär kan det alltså se ut precis i början. Hästen ”känner sig för” och söker lite efter sin stretch. Har den haft problem med käke/nacke/hals med spänningar kan den hitta på alla möjliga konster från början med hals och huvud och då gäller det att bara vara följsam och tillåta allt ”stök” som behövs för att lätta på spänningarna. Hästarna löser mycket sådant själv om man låter dem (dvs inte håller fast huvudet). Som man också ser här så är det helt klart lämpligt med långa släta lädertyglar som enkelt glider genom fingrarna då det gäller att kunna ge eftergift på delar av en sekund, utan att dra dem i munnen (därför är det ytterst olämpligt med tyglar med sk ”stoppar”). Man ser tydligt (tycker jag) hur han kommer upp och arbetar över ryggen i den djupa stretchen.

Det här ser ju förstås superenkelt ut även om man får traska på rätt bra. Man ska aldrig bromsa dem (vi vill ha forward!) och som man ser låter jag honom bara trava runt mig när/om han faller in i trav. Jag kan intyga att det oftast inte är så enkelt som det ser ut. Det kräver väldigt mycket koordination och teknik från dig som utför det och det finns hästar som tycker att det här är väldigt jobbigt. De kan känna sig ”dominerade” när man har sådan kontroll på deras bogar. De kan trängas kraftigt med bogen och kan till och med bli aggressiva och försöka bitas. Det gäller att själv bara hela tiden behålla sitt lugn och sitt fokus och bara fortsätta med samma arbete och vara väldigt kvick med att belöna när de gör rätt. Jag gör det med röst och med väldigt tydlig eftergift. I nästa exempel arbetar jag min häst som lidit allra mest av dålig ridning tidigare i livet (av mig). Hon har haft enorma spänningar i nacke och hals som tagit ett helt år att verkligen börja bottna i. Man kan se att hon tycker att det här är ganska jobbigt då hon gärna saktar ner så jag peppar henne hela tiden med rösten och med spöet vid exakt rätt tillfälle. Anledningen till att Obelix var så otroligt snabb var ju just att han egentligen inte arbetade genom kroppen där (det var ju bara första passet). Här ser man hur Donna faktiskt börjar göra det. Man ser en vågrörelse genom hela kroppen. Det jag fortfarande saknar hos henne är det riktigt tydliga gunget med nosen framåt som ska komma av att rörelsen går genom kroppen. Detta beroende på att hon fortfarande har lite spänningar kvar och det släpper lite allt eftersom.

Nästa exempel är Charlize, en av våra fyraåringar. Den här videon är så tydlig just med nosen (och jag påpekar det också). Man ser exakt när rörelsen verkligen börjar gå genom kroppen och det gör den när hon får tillräckligt med påskjut som ger den här vågen genom precis hela kroppen, från svans till nos. Jag brukar låta hästarna börja stretcha lite lugnt och försiktigt från början (tänk själv om du är helt ouppvärmd) men så fort de börjar komma igång lite bör man kräva att de tar i lite mer bakifrån. Det är alltså det som till slut ger den totala genomsläppligheten och den där ”vågen” genom kroppen.

Så får jag väl avsluta med stjärnan på det här just nu, lilla 13-åriga Corint. Hon har varit utsatt för väldigt hård ridning ”framifrån” tidigare i sitt liv som överladdad hopphäst och har dessutom konstaterade pålagringar på nackkotpelaren (vilket jag verkligen har full förståelse nu för tiden då jag ju vet hur hon jobbat…). Hon jobbar numera så otroligt fint genom hela kroppen och fram till nosen och det gör hon nästan direkt. Då blir det väldigt bra kvalitét på arbetet och det är i det här läget man verkligen kan bygga upp hästen över ryggen med ett sådant enkelt medel som WIH. Då ska man förstås vara medveten om att Corint har gjort det här mer eller mindre intensivt (blandat med longering och ridning) under ca 6 månader och sista tiden har jag verkligen fokuserat på att få WIH att bli riktigt bra, och det har jag verkligen lyckats med  🙂

Idag skulle jag absolut välja att börja arbeta alla hästar jag ska jobba med med just WIH. Det gör jag även på mina clinics/träningar. Där kan man enkelt visa hästen vad man vill och vara väldigt tydlig med sina hjälper. Att få hästen att arbeta såhär fint över ryggen på bara några få minuter är också den perfekta uppvärmningen inför vad man ska göra sedan, oavsett om det är longering eller ridning.

RUND

Om jag fick ändra på en enda sak kopplat till hästträning, som skulle kunna påverka mycket till det bättre, så vore det nog att människor verkligen kunde förstå att RUND inte har något alls med ihopkrullning av hästhals att göra. RUND ska hästen vara över ryggen. Jag ser massor av bilder där ryttare (på precis alla nivåer) påstår att de rider sin häst ”rund och låg”. Bilder och filmer visar däremot tyvärr då oftast bara avknäppta nackar och sänkta ryggar. Det är av ren okunskap förstås och det är ändå lätt att förstå varför det är så eftersom det är så det ofta lärs ut. Jag har ju själv ridit på samma sätt tidigare, och trott att jag haft runda hästar… Så, jag förstår verkligen att det blir fel. Du måste titta på ryggen! Oavsett vad hästen gör med hals och huvud så är det ryggen som visar om hästen arbetar korrekt (rund) eller inte. Om du ser en stor välvande hals men som sitter på en häst vars rygg ser ut som en hängmatta… ja då är den helt enkelt inte RUND.

LongeringDet här är med rund är verkligen ett sådant enormt missförstånd och ställer till det för så otroligt många hästar (och ryttare). Antagligen för att det är väldigt lätt att luras att tro att hästen är rund bara för att man ser en mäktigt böjd hals framför sig. Det är den falskaste känslan man kan ha uppe på hästryggen och också det som gör att många tyvärr aldrig får uppleva hur en häst som är rund ”på riktigt” egentligen känns. Våra hästar är ju numera runda i princip varje steg de tar under varje träningspass. Det är just det som bygger upp och stärker ryggen och det är det vi jobbar med i stretchen (lång och låg). Inledningsvis orkar de flesta hästar vara runda endast i den lägsta formen och då stannar man där under passet. I många (unghäst, felriden äldre häst) fall orkar faktiskt inte hästen vara rund med en ryttare på ryggen, vilket är varför vi arbetar så pass mycket med longering. Men när hästen har byggt upp muskler och styrka så att den kan vara rund (över ryggen!) i en högre form så kan man börja ta upp hästen i formen. Det är just med detta som jag sedan aldrig kompromissar numera. Tappar jag av någon anledning hästens rygg så släpper jag genast ut den i en stretch igen för att åter få den över ryggen innan jag plockar upp den i formen igen.

fin-mumsDen runda ryggen som man först arbetar med från marken arbetar man sedan vidare med uppsuttet. Här är det Modesty som arbetar fint över ryggen (rund) i hennes nuvarande working frame. Dvs den högsta form hon kan arbeta i just nu utan att tappa ryggen.

Den av våra hästar som kommit längst är ju Oxygen. Henne har jag börjat rida upp i arbetsform i både skritt, trav och galopp. Det är en otroligt mäktig känsla när man i det arbetet kan behålla ryggen uppe. Hela hästen bara växer under dig och bär fram dig på en stor ”wave”. Jag vågar ju fortfarande hävda att när man väl har känt den här känslan så vill man faktiskt inte rida hästar som inte arbetar korrekt över ryggen (är runda).

Här är den senaste Associate Trainer filmen som jag gjort med Oxygen. Där skulle jag just ta upp henne i arbetsform (working frame). Det är ett led i det som krävs för att nå nästa nivå som certified Associate Trainer som heter just Working Level. Det var inga perfekta förutsättningar för det här passet, i kyla och blåst, men detta motsvarar ett helt vanligt ridet träningspass på Oxygen. Det är oftast på ca 30 minuter och min målsättning är just att hon ska vara RUND hela passet 🙂

 

Know it all

Det kan förstås låta som att jag tycker att jag ”kan allt”, har alla svar och att jag inte gör några misstag med hästarna. Det är inte min mening och så är det givetvis inte. Jag lär mig ngt precis varenda dag och av vartenda pass som jag genomför med hästarna. Jag har provat på en hel del olika tränare och träningsmetoder genom åren och har gjort precis alla fel som jag ”anklagar” andra för att göra med sina hästar. Anledningen till att jag ens påpekar det, eller snarare skriver om det, är för att jag tänker mig att någon kanske slipper göra samma misstag med sina hästar. Det är en så lång omväg med så mycket skador och ofta tyvärr en del onödigt våld längs vägen för att ”ta igenom” saker.

Stretch i travJag säger inte att jag har något facit. Jag kan bara gå efter hur hästarna svarar på träningen. Om några år har jag förhoppningsvis nått till Collection med några av hästarna och har mer kött på benen i form av fysiska bevis. Men, på mina 35 år med hästar har jag ändå aldrig någonsin innan hittat en metod eller en tränare som kan visa på faktiska fysiska bevis hos hästen på samma sätt som Art2Ride gör. Det hela blir otroligt enkelt för mig när jag ser hur hästarna utvecklas. Det finns diverse experter och tomtar på nätet som påstår sig ha svaret på hur hästträning ska gå till. Men inte en enda av dem kan visa upp en häst som faktiskt arbetar över ryggen. Man kan använda hur svåra ord, krångliga bilder och förvirrande filmer som helst för mig men som Will Faerber säger, ”The truth is in the development of the horse”. Och det är faktiskt så enkelt. Om du ska träna för någon eller följa någons träningsfilosofi, titta åtminstone kritiskt på dennes hästar. Motsvarar de något som du själv vill efterlikna så go for it. Jag är inte på något vis främmande för att titta på annat men så länge de inte kan visa upp hästar som arbetar över ryggen så är jag inte intresserad.

Jag har som sagt gjort misstag även inom Art2Ride men det blir väldigt självmarkerande då det direkt påverkar hästarna. Och jag har med våra totalt 8 hästar ändå ett hyfsat underlag att utföra mina ”försök” på och kunna utvärdera hur de påverkar hästen/hästarna. Jag har under det här året dragit en del slutsatser som jag gärna delar med mig av, även om de ändå är ganska flummiga och svåra att ta på.

Om du känner ett motstånd hos din häst i att genomföra vissa rörelser så beror det ALLTID på att hästen inte är fysiskt kapabel att genomföra det du ber om. Nästan alltid beror det på att du inte nått den gymnastiska nivå som krävs av hästen för att genomföra det du begär med lätthet. Några få gånger beror det på att du som ryttare inte kan kommunicera eller hindrar omedvetet din häst från att göra det du ber om (du blockerar den med din sits). Men jag vågar säga bara några gånger här, för när hästen verkligen arbetar korrekt över ryggen så blir den genomsläpplig och rakriktad av sig själv och det krävs betydligt mindre insats från ryttaren för att genomföra något, dvs man stör hästen allt mindre och arbetet bestå just av ett samarbete med fina signaler istället för en ”fight”.

Oxygen juli 2016Hästen är mycket känsligare i munnen än du tror. Man måste lära sig att sluta rida med bakåtverkande hand. Det övar man med fördel upp från marken med WIH och longering (som är just ridning från marken). När man sedan rider hästen och arbetar med stretchen den första tiden blir man själv väldigt oberoende av sin hand och man lär sig att verkligen rida enbart med ”the weight of the rein”. Under det här året som jag har jobbat med hästarna på det här viset har jag i princip inte tagit ett enda bromsande tygeltag (jo självklart har jag det ändå, när jag misslyckats i mitt arbete som ryttare). Istället låter man hästen röra sig fram till en väldigt lätt hand. En häst som arbetar korrekt över ryggen och har stärkt sig tillräckligt för att kunna bära upp en ryttare springer inte, jag lovar. Och behovet av att bromsa elimineras fullständigt. Mina hästar har blivit så otroligt känsliga och lyhörda i munnen att jag verkligen skäms över hur jag har ridit dem tidigare. Tänk att hela tiden tillåta hästen att gå fram, det skapar väldigt trevliga rörliga hästar helt utan spänningar och med fantastiska icke sönderbromsade gångarter.

LongeringDet är lätt att öka kraven lite för fort bara för att hästarna känns helt fantastiska, vilket de ändå gör ganska snart. ”Just because you can ride your horse does not mean that you should” är ännu ett citat från Will Faerber. Det är då i sin hårdaste form, för det går även att överföra till detaljer i ridningen. Om man istället tränar upp hästen där den jobbar som bäst (kanske från marken, vilket citatet avser) så bör man om hästen ska utvecklas allra bäst, ägna sig åt just det. Det är också överförbart till olika moment i ridningen. Till exempel det här med galoppen. Bara för att du kan galoppera din häst hyfsat över ryggen så är det inte säkert att det är just det som fortsätter att utveckla hästen (tro mig , det är inte det…). Istället bör man fortsätta att arbeta hästen i perfekt skritt och trav för att stärka den ytterligare, för att sedan istället kunna arbeta i en galopp som är HELT över ryggen. Det är en helt fantastisk känsla och väl värd att vänta på. Man kollar givetvis av galoppen en gång varannan vecka ungefär, för att se hur långt man kommit. Det här är något som gjort att jag verkligen tänkt till och lägger tiden på kvalitétsarbete istället för att göra sådant som vi ändå inte gör perfekt. Givetvis kan och bör man pusha hästen lite utanför comfort zone ibland för att komma vidare men jag skulle vilja påstå att det är just väldigt lite, annars resulterar det bara i oönskad eller icke avsedd effekt i form av onödig spänning.

modesty-sept-16Allt tar mycket länge tid än du tror. Det tar 2 år att bygga upp en häst helt över ryggen. Från början trodde jag knappt på det, eftersom hästarna svarade så otroligt fint på träningen och man ser och känner ändå resultat väldigt snabbt. Det är DÅ man ska ha is i magen! Jag började göra ”för mycket” med mina hästar och tappade gradvis den riktigt djupa stretchen. Jag blev påmind då jag såg filmer där jag red när jag själv hade en bild av hur det sett ut och att jag hade ridit hästarna i en riktigt djup stretch och verkligen över ryggen, men det gjorde jag inte… så jag har backat tillbaka en hel del flera gånger med flera av hästarna när jag insett detta. Jag filar då verkligen på detaljer hos varje häst och det är så otroligt spännande att se dem utvecklas helt fantastiskt för att jag själv insett att jag behövde ta ett steg tillbaka. Önskar att jag kunde visa allt detta på någon filmsnutt men det handlar om att verkligen träna upp sitt öga för att se dessa detaljer. Men det är just det som gör den här processen så otroligt fascinerande.

Det finns massor av bevis i form av videouppföljning av flera hästar på Art2Rides hemsida under flera år under Our Horses här http://www.art2ride.com/educational-blogs/. I övrigt är det just nu hästarna som är mina viktigaste tränare och de är beviset för att det jag gör påverkar dem fysiskt och psykiskt precis som jag förväntar mig, och hoppas på. Det är en fantastiskt rolig och motiverande resa 🙂

Fler insikter om Logisk Ridning

Jag har inte för avsikt att diskutera enskilda tränare och det är fortfarande upp till var och en hur man väljer att träna sin häst. Men när det gäller Logisk Ridning tar jag mig friheten att framföra exakt vad jag tycker eftersom JAG lurade in en del människor på det spåret innan jag själv insåg hur fel det var. Igår fick jag ett mail som gjorde mig väldigt glad och jag har fått ok på att lägga upp det här. Varje person som inser hur skadligt Logisk Ridning är för hästar är en seger för mig. Jag är alltså inte ensam med mina insikter.

Hej. Vet inte riktigt var jag skall börja men här är lite bakgrund ?

Har ridit logiskt nu i 2 år snart och grund- trav och arbete vid hand 1 gick bra men sedan tyckte jag att bogkursen var svår men klarade den och gick vidare till rakriktning. Då märkte jag att det som jag kände i bogkursen var rätt. Min häst svarade inte alls och var ovillig vid ridning och hennes rörelser blev stela och hennes fina steg som hon hade förut var borta. Tappade helt inspirationen och tyckte att allting var jättesvårt och förstod aldrig riktigt sammanbandet och fick aldrig den där aha känslan. Red hela sommaren i skogen och försökte hitta inspirationen igen. Var nästan på gränsen att sälja hästen och sluta rida helt. Kändes som att jag helt hade tappat intresset och kunskapen att rida. Tillock med en volt var svår att göra. Hade en massa ”verktyg” som lindah kallar dem men ingen aning hur jag skulle använda dem och i vilka situationer, inte fick jag heller någon hjälp. Om jag skall säga något jag har lärt mig så är det hur sned jag är och nu kan jag inte låta bli att irritera mig på det typ varje dag ?

Kom ihåg dig och hade en gång noterat att du inte var med i facebook gruppen längre och blev nyfiken ? googlade och hittade din blogg, läste och förstod varför. Googlade på art2ride och kollade på videon och kom på mig själv att förstå direkt. Detta var samma som jag hade hållit på med före jag började med logisk ridning, red alltid min häst lång och låg men då lindah predikade att det inte alls var bra så slutade jag med det. Nu har jag kollat igenom en massa av dina videon och videon på art2ride.com. Har inte såklart rätt verktyd hur jag skall få min häst och stretcha exakt så som hon skall men kanske vi kommer dit nångång. Märker att hon nog kommer ihåg att vi har gjort detta tidigare och tycker att det är skönt att stretcha sig lång och låg. Känns som om jag är på rätt väg igen 🙂 Logisk ridning var bara inte för oss.

Min häst har haft länge problem med nacken speciellt men även bogarna och ryggen så tror att detta kommer att vara ett bra sätt att fortsätta träna på. 
Letade efter tränare i finland men såg att alla som lär ut detta finns i sverige så därför tänkte jag ta kontakt med dig då du är lite ”bekant” från tidigare. Tror jag förstår en del av vad detta går ut på men såklart behöver jag lära mig massor. Vilka olika sätt finns det att få mera information om hur jag skall gå tillväga med min häst då jag inte har tillgång till en tränare? 

Häls. Petra Eriksson

Skadlig longering?

Innan jag började träna hästarna enligt Art2Ride så longerade jag aldrig någonsin en häst (förutom möjligen när jag var hos veterinären för någon hältutredning). Jag hade aldrig sett något positivt med det i den form jag sett det utföras. Hästar som sprang runt runt helt obalanserade för att tröttas ut eller hästar som var inspända på ena eller andra sättet för att kröka på nacken. Det har aldrig tilltalat mig och jag har som sagt aldrig anammat det. I mina ögon har det helt enkelt sett skadligt ut (vilket det är) och inget jag velat utsätta mina hästar för.

Så, när jag hittade Art2Ride blev det ju verkligen en aha-upplevelse för mig vad longeringen kan tillföra, om man gör rätt. Plötsligt är istället longering ett av mina viktigaste och effektivaste verktyg. Det är dessutom så tidseffektivt att jag får hästen att arbeta precis som jag vill inom någon minut så själva passet blir aldrig mer än max 30 minuter. Då ingår även eventuellt lite Work In Hand (WIH) i den halvtimmen. Många anser/undrar ju om det inte är skadligt för hästen med ”så mycket” longering. Jag vet inte riktigt vad som skulle anses som mycket? Mina hästar longeras 2-3 ggr i veckan och rids 1-2 ggr just nu. Jag anser väl att korrekt longering med en balanserad stretchande häst definitivt är mindre skadligt än ett ridpass där hästen springer runt hollow på en volt med ryttaren tjuvhållande i ngn tygel och hängandes snett på utsidan. Många ridpass som jag ser består nämligen mest av det…

LongeringMånga anser också att det måste bli tråkigt, framförallt för hästen antar jag att de menar då. Våra hästar går ute hela dagen/dygnet runt och lever rövare i hagen med sina kompisar. Jag tränar dem max 3-4 timmar av veckans 168 timmar så jag tror själv att det inte påverkar hästens liv extremt mycket i form av uttråkning. Jag upplever dem heller inte alls uttråkade. Jag upplever dem glada, positiva, avslappnade och väldigt nöjda. Om de någon gång inte är det så vet jag tvärt om genast att något är fel. Att de har ont eller att det av ngn anledning tar emot i kroppen. Hästar är extremt tydliga i sitt kroppsspråk. Visar de några som helst obehag så bottnar jag helt i det för att hitta orsaken innan jag skulle utsätta dem för någon som helst vidare träning av något slag.

Sedan är det nog så att bilden av hur vår longering går till förmodligen inte stämmer överens med den bild gemene man har på näthinnan. För det första sker det mesta arbetet i skritt, vilket jag inte anser ”sliter” på hästen. Där kan det tex se ut enligt den här videon:

Corint har arbetat enligt A2R i ett år men har väldigt mycket dålig ridning i sitt bagage så jag är otroligt nöjd med hur hon arbetar här. Det är i princip optimalt enligt A2R. Det handlar alltså i de flesta fall om att man i princip är ”ute och går” med hästen med ett långt ”grimskaft”. Detta för att jag ska kunna påverka detaljer hos hästen under arbetet. Jag vill tex helst inte att hästen böjer på halsen (mer än möjligen sekunder). Gör den det har jag krävt mer (kanske för liten volt) än vad hästen är redo för. Jag hittar istället det spår där hästen kan arbeta så bra som möjligt över ryggen, vilket ofta är en stor oval där man utnyttjar att hästen får gå mer rakt fram. När hästen sedan är redo för det, och arbetar lika bra om jag bara står stilla i mitten av en longeringsvolt, så kan jag givetvis göra det.

Om jag arbetar hästen i enbart longering så är passet alltså ca 30 min. Då består det av kanske 20 min skritt och max 5 min trav åt varje håll. När hästen har kommit en bit så bör traven se ut ungefär såhär:

Harmony har ryggen uppe, är balanserad, avslappnad med härlig energi och aktiva bakben (hov-i hov). Jag vet inte om jag är naiv men sådant här arbete har alltså iaf ännu inte någon av mina hästar skadats av. Då når jag ett helt optimalt arbete dessa få minuter som hästen verkligen arbetar och det är det enda hästen behöver för att fortsätta utvecklas. Jämför det med vilket ”vanligt” ridpass som helst så får du själv bedöma vad som skulle vara mer skadligt. Själv är jag alltså inte orolig över mina hästar pga av någon longering.

Men visst kan man göra fel även här! Observera att våra hästar arbetar helt utan hjälptyglar eller inspänning. Det är fortfarande min övertygelse att det inte behövs och där är ett område där det definitivt är lätt att göra fel. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så hade jag långa side reins på hästarna inledningsvis och för en av hästarna visade det sig att de ändå var precis för korta så de hindrade henne från att verkligen ta fram nosen. Är det något jag lärt mig och fokuserat ännu mer på nu är det just att hästens nos måste FRAM. Så som Corint pendlar med nosen i skritt och Harmony puttar fram nosen i trav. Annars har man enligt mig inte hästen helt korrekt arbetande över ryggen. Därför är det bäst att inte ha någon som helst utrustning på som kan förhindra eller störa det

Jag blir lite uppgiven över kändisbloggar som visar upp longering med hästar inspända med nosen bakom lod och får hyllningar över hur fint hästen arbetar. De påstår då att hästen arbetar över ryggen. Det gör de inte enligt mig (vilket förstås dessutom syns på bilden/filmen) och dessa hästar är dessutom helt hollow när de rids (men absolut väl så framgångsrika på tävlingsbanan!) vilket stärker mitt påstående. Men det är inte min uppgift att säga åt hur andra ska göra eller att de gör fel. Det har jag slutat med… Jag vet att ingen gillar pekpinnar, inte jag heller. Däremot förklarar jag, och lär gärna ut, till den som vill prova.

Numera försöker jag att visar upp hur jag gör och hur det påverkar hästarna, så får man ur det dra sina egna slutsatser om vad som är skadligt eller inte.

Less is more

Jag har verkligen helt ändrat min inställning och mitt upplägg med hästarna under det här året med Art2Ride. Jag hade själv ingen att fråga från början och gick helt efter egen känsla med råd från Will via mina egna video critiques och allt jag kunde få med mig från de andra instruktions- och critiquevideos som finns tillgängliga.

Orlando BDL stretch i skrittAnledningen till att jag sökte något som var så fokuserat på att stärka ryggen/överlinjen var att en av våra 4 åringar, Orlando, fått problem (enligt mig efter felaktig träning som 3-åring) med ngt närliggande tornutskott i länden och jag själv upplevde honom som ovanligt svag över ländryggen. Nu ansåg förvisso veterinären att det inte var ngt som skulle påverka honom alls men man känner sig ju ändå manad att verkligen lägga upp träningen så bra som möjligt. Han röntgades alltså förra sommaren (2015) och jag har för avsikt att faktiskt röntga om honom i närtid. Han har ändrat sig så otroligt mycket och arbetar så otroligt fint över ryggen nu, men jag vill gärna se om man kan se ngn fysisk skillnad. Det är ju det som skulle kunna vara ngn form av extra ”bevis” för att träningen fungerar.

Obelix longeringEfter bara en månads arbete med Orlando där jag såg hur mycket som hände med honom följde jag snart efter med alla hästarna och har inte tränat på ngt annat sätt med någon häst sedan november förra året. När jag då började använde jag alltid långa side reins (fick förlängas med nosremmar för att kunna användas i detta syfte öht). Det kan man göra för att hästen ska ha något att söka sig mot. De är löjligt långa så egentligen ser det ju ganska ”meningslöst” ut för de som inte förstår vad man håller på med, men jag upplevde att det ändå fyllde en funktion i början. Idag hade jag sedan tagit av dem i samma sekund som hästen börjat förstå och uppskatta att den ska stretcha. Det är nämligen min erfarenhet att om side reins:en är det minsta för korta (vi pratar cm) så att de påverkar hästens möjlighet att ta fram nosen så ställer man till med problem. Nu har jag förstått hur otroligt viktigt det är att nosen kommer FRAM i stretchen. Det räcker inte att huvudet är i lod, det ska verkligen svinga framåt i den djupaste stretchen. Först där har man nått ett perfekt utgångsläge och det är därifrån man på bästa sätt kan öka kraven och få hästen att arbeta och sedan få med sig det uppåt i formen.

Orlando WIHEfter clinicen i maj i år förstod jag lite mer om meningen och effekten av Work In Hand (WIH) och började implementera det på alla hästarna. Idag börjar jag med det på precis alla hästar jag jobbar med. Det visade sig vara ett ypperligt verktyg för att få hästen att komma upp med ryggen (om man gör rätt) så om jag bara gjorde det 3-4 min innan jag red så fick jag ett perfekt utgångsläge redan när jag väl hoppade upp. Det var nog därifrån jag fick med mig hur det verkligen skulle kännas när ryggen är uppe. När man väl börjat rida hästar som arbetar över ryggen blir man långsamt väldigt allergisk mot att rida om de inte gör det. Så om jag från början tyckte att det ändå kändes helt ok att trava runt på en ”halvhollow” häst så skulle jag aldrig göra det idag. Jag gör bara sådant där hästen klarar av att faktiskt arbeta ”perfekt” över ryggen. Det innebär att jag har backat ganska rejält med kraven på hästarna. Jag håller mig ännu så länge i de allra flesta fall bara till skritt i den uppsuttna vardagsträningen, och det ger verkligen helt fantastiska resultat! Jag ska ta och uppdatera med lite nytt videomaterial på alla hästarna i helgen hoppas jag.

En gång i veckan eller kanske varannan vecka provar jag gränsen lite för att se var vi är. Grejen är att tack vare att jag lägger fokus på att bygga upp överlinjen så blir sedan ”svåra” saker som alla skolor, förvänd galopp och till och med galoppombyten så otroligt enkelt. Det är ju precis så ridning ska vara och det är det jag alltid har trott. Det ska inte vara kämpigt, bara behagligt och som en dans. På riktigt! Klyschigt men sant. Det känns ju väldigt mäktigt att kunna nå dit med så otroligt enkla medel där den allra största insatsen är tålamod. Jag göra alltså mindre och mindre med hästarna, och får mer och mer utdelning. Det låter helt knäppt men det är sant. Här är en kort snutt där jag känner av galoppen på Oxygen som är den som kommit längst, ett sådant pass rider jag kanske varannan vecka just nu. Jag inleder och avslutar alltid galopparbetet i stretch:

 

Obelix WIHEftersom även jag lär av mina misstag har vår senaste häst Obelix (9 år dressyr rehab case) fått slippa de misstag jag kanske gjorde på de andra från början. Han har bara behövt arbeta korrekt. Det har gjort att han utvecklats otroligt fint. Jag arbetade honom vid hand innan longeringen första 2-3 veckorna (hade side reins bara vid 4-5 tillfällena vid longeringen) men sedan har det inte behövts alls. Han jobbar verkligen helt perfekt i skritt på linan. Jag red också ett pass (bara skritt) första veckan för att känna var han befann sig. Jag upplevde honom som mjuk men överrörlig och väldigt svag över ryggen. Så, i 4 månader har han nu bara longerats, mest i skritt och ca 30 min 3-4 ggr i veckan och har byggt upp sig väldigt fint. Sist jag red honom (skritt), har ridit honom 3 ggr totalt, kändes han helt fantastisk över ryggen. Som en helt annan häst! Men eftersom jag vet att han jobbar bäst i longeringen så har jag inte känt ngn som helst stress att börja rida honom mer. Nu börjar han precis att stretcha konsistent även i traven så nu jobbar vi en del även i trav i longeringen. Han har under träning dock inte hittills tagit ett enda galoppsprång.

Eftersom jag har så många hästar att jobba med så känner jag inget behov att rida dem om jag inte anser att det tillför ngt extra. Jag förstår att om man har en enda häst så vill man rida den. Det är självklart helt ok. Det bästa är förstås om man då så snart som möjligt lär sig rida hästen så att den arbetar korrekt över ryggen även när man rider. Min erfarenhet såhär långt (Donna) är dock att hästar som bara rids (hon gick ju inte att longera pga för mycket spänningar i hals/nacke) faktiskt utvecklas betydligt långsammare. Det gör ju inget om man inte har bråttom, vilket jag verkligen inte har, men det är ju alltid kul om nedlagt jobb och tid ger mesta möjliga resultat och jag har iaf hittat det som fungerar bäst på alla våra 8 hästar.

Ännu så länge visar det sig vara ”less is more” och oceaner av tålamod  😀

Handbroms

Rider du med handbromsen i? Faktum är att väldigt många gör det. Jag väljer att koppla till dressyren eftersom det ändå är det som är mitt fokus. Mängden handbromsryttare minskar tyvärr inte upp i klasserna, snarare tvärt om, så nästan det enda man ser om man följer stora dressyrtävlingar eller andra evenemang är just handbromsridning. Det som är tråkigt med detta är att det därför anses mer och mer normalt och accepterat att rida hästarna på det sättet. Ingen kan väl ha missat Breeders på Flyinge och den diskussion som uppkom därefter och det finns en anledning till att Charlotte Dujardin kände sig manad att faktiskt ta upp det som ett problem hos många av de unghästar hon provred. Jag var själv inte där då jag inte uppskattar dessa evenemang längre på grund av den enligt mig otroligt tråkiga ridning man får se så jag lämnar härmed det därhän.

Anne och Oxygen Working Frame

 

 

 

 

 

Det finns massor av duktiga ryttare med bra ryttarkänsla som skulle kunna rida hästarna på ett betydligt trevligare, ergonomiskt sätt om de hade fått rätt utbildning och rätt verktyg. Anledningen till att det ser ut som det gör är ju inte att ryttare över lag är elaka eller hårda utan för att de blivit lärda att rida på det här viset av sina tränare och inspireras dessutom av sina ”idoler” som de ser på tävlingsbanan. Så länge man rider med handbromsen i kommer man aldrig att få uppleva hur hästen egentligen ska arbeta med sin kropp. Om hästen bromsas upp framifrån måste nämligen kraften bakifrån ta vägen någonstans och i de flesta fall blir det hästens rygg (och ben) som tar stryk.

Se dig gärna omkring och notera hur hästars ryggar ser ut idag. En hästrygg ska inte se ut som en hängmatta. Man ska inte ha känslan av att sitta i en soffa. Då har hästen sänkt sin rygg och bär inte dig som ryttare. Du ska ha känslan av att sitta mitt uppe på en boll!! Hästen ska lyfta hela sin rygg under dig och bära fram dig, inte släppa ner dig i ett ”hål”. Så länge hästen inte arbetar korrekt över ryggen och har stärkt sig tillräckligt för att orka bära upp en ryttare så blir hästen ganska svår att sitta på. Den blir stum över ryggen. Eftersom man ofta tvingar dressyrryttare att sitta ner i trav och jobba sina hästar långt innan hästen är redo för det så leder det till en sänkt, spänd rygg med det vanliga symptomet ”stötig trav”. Den traven är jobbig/obehaglig att sitta i så för att ryttaren ska kunna sitta ner över huvud taget så måste denne bromsa så att traven bli mindre (och ”sittbar”). Men, en häst ska ju gå framåt? Så då är det dags att börja lägga på ben, sporrar och spö för att ur det läget få hästen att börja gå fram. Men den tillåts då inte att röra sig naturligt eftersom handbromsen redan ligger i. Detta resulterar i ihopdragna halsar (à la turtle), sänkta spända ryggar och sprattlande ben. Det som vi idag alltså ofta ser visas upp som korrekt och belönas med höga poäng och rosetter. Gissa tex varför många hästar tappar bjudning inne på banan?

Om man istället gjorde så att man lät hästen röra sig framåt utan att bromsa? Ja det är iaf det vi gör inom Art2Ride. Vi sitter heller inte ner längre stunder i trav förrän hästen utvecklat sin överlinje så mycket att den orkar bära oss (det tar 1-2 år). Vi bromsar heller aldrig hästen under den grundläggande träningen. Hästen ska röra sig framåt och när den arbetar korrekt kommer du aldrig att känna något behov av att bromsa. Tillåter man hästen att hitta sin egen balans och verkligen arbeta över ryggen kommer den att utvecklas till en väldigt trevlig positiv individ där du aldrig kommer att behöva använda mer hand än ”the weight of the rein”. Det är otroligt behagligt. Här är en kort video på lite uppvärmning i trav. Inte på något vis perfekt men observera att jag på dessa tre minuter inte tar ett enda bromsande tygeltag och notera hur hon flyter in i skänkelvikningarna som, eftersom kvalitéten i traven inte ändras, leder till att hon aktiverar sina bakben mer och bär sig ännu bättre.

https://www.youtube.com/watch?v=ylPimszGvYc

En bra måttstock på att man inte bromsar sig ner på hästen är att vara observant på om rytm, schwung eller även tempot ändras när man sätter sig ner. (Låt någon filma dig!). I arbetstrav ska hästens bakhov landa ungefär i framhovens avtryck. Då har du en bra grundtrav. Denna ska alltså inte ändras för att du sätter dig ner och hästen ska heller inte sänka sin rygg. Du ska känna ett ”motlyft” från hästens rygg när du sätter dig. Inom Art2Ride börjar vi därför (när hästen är stark nog) att sitta ner bara ett steg i taget (byta sittben). När hästen klarar det utan att kvalitéten i traven ändras kan man börja sitta ner två steg, sedan 3, sedan 5 sedan kanske ett varv på volten…. Ja ni fattar principen. Det minsta jag upplever en försämring av hästens trav går jag genast upp i lättridning igen även om jag inte suttit mina 5 steg, för då lyckades jag uppenbarligen inte med min uppgift (att inte störa hästens rörelser).

Ett ”problem” är att hästar som utvecklas på det här sättet utvecklar stora härliga svingande gångarter med mycket rygg. Det kommer att krävas betydligt mer av dig som ryttare i form av egen balans och styrka för att inte det faktum att du sitter där uppe bara förstör för hästen. De flesta ryttare smyghåller sin balans i tyglarna, oavsett om man själv tycker att man har en mjuk hand. Det är alltså viktigt att jobba med sig själv. Är du sned, svag i bålmuskulaturen, har dålig hållning eller dålig kondition så kommer du inte att kunna göra ditt bästa som ryttare. Jag vet ryttare som tvingas bromsa sin häst för att de tycker att det är fysiskt jobbigt att rida. Då kanske man borde fokusera lite mer på att träna upp sig själv istället, och varför inte göra det samtidigt som man tränar upp sin häst?

När man fått hyfsad ordning på sig själv och blivit stark och balanserad och därmed utvecklat en oberoende hand så kommer man att få väldigt fin utdelning av sin häst. Så, lär du dig att sluta rida med handbromsen i kommer du verkligen att utvecklas som ryttare. Hästen kommer med glädje att flyta fram i en luftig svingande trav över ryggen just för att du inte stör den från att använda sin kropp korrekt. Det är det vi jobbar med inom Art2Ride.

”You can never be a better rider than you are fit”, återkommande citat av Will Faerber Art2Ride.

Måste man gå All in?

Gör du inget annat än rider lång och låg (stretchar) när du rider? Rider du aldrig ut? Jag ”kör” lite Art2Ride ibland och andra dagar åker jag på hoppträning, spelar det någon roll? Blir det inte tråkigt? Tycker inte hästarna att det är tråkigt? Sliter det inte på hästarna att longeras så mycket?

Det är väldigt vanliga frågor som jag får. Alltså man kan göra precis vad man vill med sin häst. Jag har full förståelse för om man prioriterar annat än vad jag gör och det står som tur är var och en helt fritt. Men vill man bygga upp överlinjen och stärka dem och få dem att arbeta över ryggen, i alla gångarter, då måste man vara redo att lägga den tiden som det tar. Det tar ca 2 år att bygga upp hästen från grunden, om man arbetar med det som fokus varje pass. Det finns inga genvägar dit. Veckan består av sju dagar. Kanske tränas de flesta hästar 5 av dem? Inom Art2Ride rekommenderar man iaf minst 3 pass i veckan för att se en utveckling hos hästen och det är ungefär vad våra hästar gör. Lägger jag de tre passen på korrekt arbete kan vi för enkelhetens skull säga att det då tar de 2 åren innan jag har lagt en stabil grund där hästen orkar arbeta konsistent över ryggen i skritt, trav och galopp.

Ma Donna-maj 2016

Om jag då väljer att göra annat, där jag inte har hästen arbetandes korrekt över ryggen ett av de tre passen, så kommer det att motverka det jag jobbar för och det kommer ta längre tid att komma dit jag vill. Ett av passen går kanske teoretiskt åt för att komma tillbaka på ”noll” men kanske överväger det positiva arbetet och kanske kan jag då nå samma mål inom kanske 4 år. Om 2 av de tre passen består av pass där hästen inte arbetar över ryggen utan till och med arbetar ”hollow”, ja då kan man kanske ana att ekvationen inte går ihop. Du kommer aldrig att nå ditt mål (om målet alltså är att få hästen att arbeta över ryggen) så länge mängden negativ träning är större än den positiva om man mäter det i hur hästen arbetar över ryggen.

Nu kommer man förmodligen att uppleva positiva effekter oavsett hur liten insats man gör, eftersom de flesta hästar slappnar av på ett fint sätt både mentalt och fysiskt av arbete enligt Art2Ride och av minsta ”nybörjarstretch”. Men för att verkligen bygga upp ryggen krävs det något helt annat. Du måste komma så långt att det verkligen är kvalitét i det du gör. Jag har nu hållt på i ett år med hästarna och oj vad jag har lärt mig mycket. I helgen insåg jag att en av hästarna NU nått dit jag trodde att hon egentligen hade nått för kanske 6 månader sedan. För jag börjar se och känna så mycket detaljer. Man lär sig se nyanserna i när hästen jobbar rätt och inte. Själv har jag aldrig någonsin upplevt det som tråkigt då det är otroligt fascinerande att följa hästarnas utveckling och se de här små sakerna. Och det är fokus på olika detaljer på varje häst. Vägen är verkligen inte spikrak och jag har gjort misstag längs vägen. Men tack vare att jag har så många olika hästar att jobba med hinner inget gå så snett då jag kan jämföra med hur de andra arbetar och utvecklas.

Oxygen juli 2016

Det är så många faktorer som avgör hur bra arbetet är. För att hästen ska kunna jobba korrekt är grunden alltid avslappning. Den är så viktig att den kanske från början får ta överhanden. Kanske är det inte så ”flashigt”, det kanske går lite långsammare, men hästen arbetar optimalt över ryggen för den nivå den nått. När hästen slappnar av brukar den automatiskt stretcha, eller iaf visa på tendenser att börja stretcha (genom att sänka huvud och hals). Den ”äkta” stretchen kommer sedan bakifrån när hästen genom att sätta under sig ordentligt med bakbenen skjuter kraften upp över ryggen vilket i sin tur ger hästen reflexen att länga sin hals (push out) ytterligare. När huvud och hals kommer fram och sänks ytterligare så möjliggör det för bakbenen att komma ännu djupare in under hästen vilket skapar en god cirkel, ett ”kretslopp”, där hästen underhåller sin stretch själv genom att vara aktiv med sina bakben. I detta skede är det sedan dags att börja pusha hästen mer framåt så att den tar för sig ordentligt i skritten (overtracking) och en strävan av hov-i-hov (tracking up) i traven, dvs bakhoven ska landa i framhovens spår. Då har man nått en trav där hästen verkligen kan ligga och stärka sig och bygga muskler och man kan fokusera på att justera små saker i arbetet.

Harmony longering

Jag har aldrig någonsin upplevt att hästarna skulle tycka att det var tråkigt, däremot absolut fysiskt jobbigt. Det är också min erfarenhet att när hästarna jobbar korrekt över ryggen så sliter det inte på ben och leder. Tvärt om så stärker det dem. Jag har på ett år på de 8 hästarna inte haft en enda ”förslitningsskada” och då longeras hästarna som longeras mest varannan dag i ca 30 min.

Orlando maj 2016

Våra hästar har nu kommit så långt att jag börjar arbeta dem även i Working Frame, vilket skulle kunna motsvara en form tillräcklig för lätta klasser. Jag har precis börjar rida ut lite mer, men mest i skritt. Eftersom jag inte har lyckats rida hästarna på ett ergonomiskt sätt ute (lite spända, tittiga, överladdade = den grundläggande avslappningen saknas alltså) så har jag känt att det har motverkat målet för mycket. Nu börjar jag kunna stretcha hästarna även i skogen och det känns helt fantastiskt, för visst får hästarna en extra bjudning ute som är väldigt positiv. I övrigt kör jag ingen annan träning. Varför skulle jag lägga tid och pengar på att göra något som motverkar det jag vill? Våra hästar går ute hela dagar/dygnet runt med hästkompisar. De tränas ca 30 minuter varannan dag med ett positivt arbete som de älskar och känner sig trygga med. Jag känner inte att jag utsätter dem för stora påfrestningar eller för långa tråkiga pass. Hästarna är alltid harmoniska och fokuserade i arbetet och jag avslutar alltid när det går som bäst, dvs de har alltid en positiv bild av arbetet och kommer av banan varje gång med stärkt självförtroende. Det gör att man nästa pass ofta kan fortsätta precis där man avslutade gången innan.

Oxygen juli 2016

Själv går jag all in för Art2Ride för att jag vill ha maximalt resultat på kortast möjliga tid, och så länge jag upplever att hästarna mår så bra av det så finns det inget som skulle få mig att ändra mig.