Feedback på träningen

Det kan ju låta märkligt med ridträning ”online”. Hur fasen går det till och hur vet man om man gör rätt när man inte har någon instruktör som står och säger det?

Det häftigaste med Logisk ridning är att det är hästarna som blir din instruktör 😀 Man behöver aldrig fundera på om man gör rätt för man får direkt (nåja) kvitto från hästarna i ridningen. Jag tycker att det har gått förvånansvärt fort att rätta till rotationer och snedheter i deras kroppar, även om det förstås är jobb kvar. De känns mjukare än någonsin i kroppen, både när man rider och när man faktiskt känner igenom dem. Mina hästar har mer eller mindre allihop haft spänningar i länden på vänster sida. Surprise, precis där jag själv har problem! Inte trodde jag att enkla skrittövningar skulle ge sådan otrolig utdelning. Själv har jag fortfarande problem med ryggen däremot men hoppas att det också ska bli bättre och bättre. Min största brist är att jag har en svank. Den håller jag nu på att träna bort. Det är ju inte gjort på en kafferast så jag är medveten om att det kommer att vara jobbigt ett tag.

Jag rider oftast 2-3 hästar per dag. Fler orkar jag inte på vardagarna men jag upplever att det är fullt tillräckligt för hästarna att jobba med mig ungefär varannan dag. Sedan har jag ju medryttare som fyller ut och rider en-två dagar i veckan. Jag har turen att ha medryttare som också är intresserade av hästarnas bästa och försöker alltid rida och göra som jag ber dem, det är guld värt! 🙂 Det är också bra att kunna diskutera och jämföra vad man känner på de olika hästarna, för de är ju verkligen individer. Trots att jag bara går skrittkursen har ju de övningarna gett mig en ny styrka och stabilitet som ryttare så det ger bonuseffekter även på traven och galoppen. Man orkar sitta kvar rakt över hästen och då är eg minst hälften av ”ridproblemen” avklarade. Nu har jag kontroll på i princip vartenda skritt- och travsteg och galoppen blir bättre och bättre. Man ser lite skum ut under processen med att korrigera sin sits (typ kutryggig) och man får en extremt tom och stirrande blick för man är så otroligt fokuserad, men eftersom hästarna svarar så exakt på det man gör förstår man att man nu angriper problem i rätt ordning, ett i taget.

Donna var iaf betydligt mindre öm av sin hoppsadel igår och gick ett superpass ute i skogen. Jag ska åka och titta efter vilka varianter av paddar som finns i hästbutiken här i stan på lunchen för av alla onda ting verkar hon verkligen anse att hoppsadeln är helt ok. Jag provade en bomlös sadel på henne i måndags men det var helt kört, jag fick hoppa av efter några minuter. Jag bytte då till vanliga hoppsadeln och det var då helt ok. Inte lätt att ha en primadonna men jag är som sagt glad för att hon nu är tydlig med vad som fungerar och inte 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *