Årets avslutande dressyrtävling

Ja nu har vi varit ute och tävlat igen och det för absolut sista gången i år. Vi hade klubbmästerskap i både hoppning och dressyr i helgen och jag kände mig manad att i alla fall försöka försvara dressyrmästartiteln trots att jag inte fokuserat alls på tävlingsridning i år. Jag hade för ovanlighetens skull sällskap av Helen så jag fick äntligen en runda filmad igen.

Oxy Skedala 150830

Oxy kändes helt underbar på framridningen, möjligen lite för lugn/loj från början. Jag har faktiskt tränat lite extra på formen de sista två veckorna då jag på förra träningen verkligen fick fokusera på det och hitta knapparna genom att egentligen mest hålla koll på min egen form. Till exempel ställer sig Oxy i nacken bara jag gör det, då behöver jag inte använda någon blockerande innertygel. Det var extremt coolt men så ska man ju komma ihåg att göra det bland allt annat också… Det är även extremt viktigt att jag vinklar om mina sittben precis hela tiden och det är fysiskt jobbigt att göra det eftersom jag fortfarande har en svank. När jag slappnar av i de musklerna och hon då trycker på framåt så kopplas gamla nervbanor in som ju tycker det minsann är ganska behagligt, och då vet jag ändå att går jag på den så har jag tappat henne och det tar en stund att ”komma tillbaka”.

Sedan är det så att man BLIR lurad av den här hästen, därför var det väldigt bra att se på film denna gången. Hon har sådan enorm hals och känns som en GP-häst i fronten oavsett i vilken vinkel hon har huvudet. Jag trodde själv att hon gick i en ”bättre” tävlingsform än hon faktiskt gjorde. Jag hade en superkänsla och hon var så lyhörd och fin utom precis mellan de två volterna då hon spände till för något och blåste upp sig men jag fokuserade stenhårt på mitt eget och då släppte hon också det. Sedan kände jag ju självklart att hon blev för lång i högerfattningen men det gör mig inget, vi tränar ju inte alls på galopp så det får bli lite som det blir. Ändå nöjd över att jag kände hur jag borde och ville sitta i galoppen. Sedan är det svårt när hon fortfarande vill flytta omkring mig men det har blivit SÅ mycket bättre.

Extra nöjd är jag faktiskt annars med övergången till mellanskritt med längning av tygeln där vi fick en 7:a (mellanskritt – som det står i protokollet men jag har kommit fram till att det som står i protokollet är motsägelsefullt. Skulle man fortsätta i mellanskritt borde det inte ska vara någon längning av steget (?), vilket jag ändå får kritik för, det borde stå ökad skritt enligt mig) och förstås på inridningen som var riktigt fin med 7.5. Jag var själv väldigt nöjd med andra galoppökningen och även mellantraven som syns dåligt på filmen (fel vinkel) för hon var nämligen aldrig på väg nedåt, hon tänkte och gjorde rätt och kändes ”lätt”, sedan vill man alltid ha mer men ökningar har vi ju inte övat på 8 månader. Jag gillar extra att hennes energi ökar genom programmet och hon vill MER, så har det verkligen inte varit innan.

Här är iaf en film på rundan. Den blev lite lång då videokameran strulat och Helen vågade inte stänga av den när hon väl fått igång den.

Och här är bedömningen:

20150830_20582320150830_205901

Jag blev faktiskt lite besviken och tyckte det var ganska lågt dömt, då jag själv hade en superkänsla men jag ser ju själv att det fattas lite mot hur det ”ska” se ut. Jag vet ju att domarna vill ha mer påskjut men det vill ju inte jag just nu och jag kan inte börja rida tvärt om. Jag tycker själv att det är tydligt att Oxy fortfarande saknar en del längning av halsmusklerna för att hon själv ska tycka att det är bekvämt att gå i ”rätt” form och stanna där. Hon hittar dit korta stunder men verkar tycka att det är jobbigt så hon tar fram nosen. Det är verkligen helt ok för mig och jag motverkar det inte. Jag hade nog kunnat ha snäppet mer koll på formen om jag paddat ännu mer men jag är så nöjd med Oxy ändå. En av de prydligaste mest avslappnade och positiva rundor vi gjort och hon svarade så fint på alla mina hjälper när jag väl kom ihåg dem.

Nu ska vi fortsätta jobba med längningen över vintern och se om allt kan falla på plats till nästa säsong. När hon väl gör det känns hon verkligen fantastisk och då tror jag att jag kan rida vilken klass om helst. Hur det gick? Ja, vi slutade faktiskt 2:a på det resultatet men lyckades alltså inte försvara titeln. Men nästa år tänker jag minsann ta tillbaka den! ?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *