Less is more

Jag har verkligen helt ändrat min inställning och mitt upplägg med hästarna under det här året med Art2Ride. Jag hade själv ingen att fråga från början och gick helt efter egen känsla med råd från Will via mina egna video critiques och allt jag kunde få med mig från de andra instruktions- och critiquevideos som finns tillgängliga.

Orlando BDL stretch i skrittAnledningen till att jag sökte något som var så fokuserat på att stärka ryggen/överlinjen var att en av våra 4 åringar, Orlando, fått problem (enligt mig efter felaktig träning som 3-åring) med ngt närliggande tornutskott i länden och jag själv upplevde honom som ovanligt svag över ländryggen. Nu ansåg förvisso veterinären att det inte var ngt som skulle påverka honom alls men man känner sig ju ändå manad att verkligen lägga upp träningen så bra som möjligt. Han röntgades alltså förra sommaren (2015) och jag har för avsikt att faktiskt röntga om honom i närtid. Han har ändrat sig så otroligt mycket och arbetar så otroligt fint över ryggen nu, men jag vill gärna se om man kan se ngn fysisk skillnad. Det är ju det som skulle kunna vara ngn form av extra ”bevis” för att träningen fungerar.

Obelix longeringEfter bara en månads arbete med Orlando där jag såg hur mycket som hände med honom följde jag snart efter med alla hästarna och har inte tränat på ngt annat sätt med någon häst sedan november förra året. När jag då började använde jag alltid långa side reins (fick förlängas med nosremmar för att kunna användas i detta syfte öht). Det kan man göra för att hästen ska ha något att söka sig mot. De är löjligt långa så egentligen ser det ju ganska ”meningslöst” ut för de som inte förstår vad man håller på med, men jag upplevde att det ändå fyllde en funktion i början. Idag hade jag sedan tagit av dem i samma sekund som hästen börjat förstå och uppskatta att den ska stretcha. Det är nämligen min erfarenhet att om side reins:en är det minsta för korta (vi pratar cm) så att de påverkar hästens möjlighet att ta fram nosen så ställer man till med problem. Nu har jag förstått hur otroligt viktigt det är att nosen kommer FRAM i stretchen. Det räcker inte att huvudet är i lod, det ska verkligen svinga framåt i den djupaste stretchen. Först där har man nått ett perfekt utgångsläge och det är därifrån man på bästa sätt kan öka kraven och få hästen att arbeta och sedan få med sig det uppåt i formen.

Orlando WIHEfter clinicen i maj i år förstod jag lite mer om meningen och effekten av Work In Hand (WIH) och började implementera det på alla hästarna. Idag börjar jag med det på precis alla hästar jag jobbar med. Det visade sig vara ett ypperligt verktyg för att få hästen att komma upp med ryggen (om man gör rätt) så om jag bara gjorde det 3-4 min innan jag red så fick jag ett perfekt utgångsläge redan när jag väl hoppade upp. Det var nog därifrån jag fick med mig hur det verkligen skulle kännas när ryggen är uppe. När man väl börjat rida hästar som arbetar över ryggen blir man långsamt väldigt allergisk mot att rida om de inte gör det. Så om jag från början tyckte att det ändå kändes helt ok att trava runt på en ”halvhollow” häst så skulle jag aldrig göra det idag. Jag gör bara sådant där hästen klarar av att faktiskt arbeta ”perfekt” över ryggen. Det innebär att jag har backat ganska rejält med kraven på hästarna. Jag håller mig ännu så länge i de allra flesta fall bara till skritt i den uppsuttna vardagsträningen, och det ger verkligen helt fantastiska resultat! Jag ska ta och uppdatera med lite nytt videomaterial på alla hästarna i helgen hoppas jag.

En gång i veckan eller kanske varannan vecka provar jag gränsen lite för att se var vi är. Grejen är att tack vare att jag lägger fokus på att bygga upp överlinjen så blir sedan ”svåra” saker som alla skolor, förvänd galopp och till och med galoppombyten så otroligt enkelt. Det är ju precis så ridning ska vara och det är det jag alltid har trott. Det ska inte vara kämpigt, bara behagligt och som en dans. På riktigt! Klyschigt men sant. Det känns ju väldigt mäktigt att kunna nå dit med så otroligt enkla medel där den allra största insatsen är tålamod. Jag göra alltså mindre och mindre med hästarna, och får mer och mer utdelning. Det låter helt knäppt men det är sant. Här är en kort snutt där jag känner av galoppen på Oxygen som är den som kommit längst, ett sådant pass rider jag kanske varannan vecka just nu. Jag inleder och avslutar alltid galopparbetet i stretch:

 

Obelix WIHEftersom även jag lär av mina misstag har vår senaste häst Obelix (9 år dressyr rehab case) fått slippa de misstag jag kanske gjorde på de andra från början. Han har bara behövt arbeta korrekt. Det har gjort att han utvecklats otroligt fint. Jag arbetade honom vid hand innan longeringen första 2-3 veckorna (hade side reins bara vid 4-5 tillfällena vid longeringen) men sedan har det inte behövts alls. Han jobbar verkligen helt perfekt i skritt på linan. Jag red också ett pass (bara skritt) första veckan för att känna var han befann sig. Jag upplevde honom som mjuk men överrörlig och väldigt svag över ryggen. Så, i 4 månader har han nu bara longerats, mest i skritt och ca 30 min 3-4 ggr i veckan och har byggt upp sig väldigt fint. Sist jag red honom (skritt), har ridit honom 3 ggr totalt, kändes han helt fantastisk över ryggen. Som en helt annan häst! Men eftersom jag vet att han jobbar bäst i longeringen så har jag inte känt ngn som helst stress att börja rida honom mer. Nu börjar han precis att stretcha konsistent även i traven så nu jobbar vi en del även i trav i longeringen. Han har under träning dock inte hittills tagit ett enda galoppsprång.

Eftersom jag har så många hästar att jobba med så känner jag inget behov att rida dem om jag inte anser att det tillför ngt extra. Jag förstår att om man har en enda häst så vill man rida den. Det är självklart helt ok. Det bästa är förstås om man då så snart som möjligt lär sig rida hästen så att den arbetar korrekt över ryggen även när man rider. Min erfarenhet såhär långt (Donna) är dock att hästar som bara rids (hon gick ju inte att longera pga för mycket spänningar i hals/nacke) faktiskt utvecklas betydligt långsammare. Det gör ju inget om man inte har bråttom, vilket jag verkligen inte har, men det är ju alltid kul om nedlagt jobb och tid ger mesta möjliga resultat och jag har iaf hittat det som fungerar bäst på alla våra 8 hästar.

Ännu så länge visar det sig vara ”less is more” och oceaner av tålamod  😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *