W. I. H.

Det här med Work In Hand är väldigt spännande! När jag började arbeta med hästarna enligt Art2Ride hade jag själv inte riktigt förstått storheten och vinsten med WIH så det är något jag började med mer först efter första clinicen här i Maj 2016 då jag visade för Will att jag kunde göra det på ett bra sätt. Det var ju en del i att bli certifierad som Associate Trainer, alltså att bemästra WIH. Inledningsvis tyckte jag att den bästa effekten var hur avspända och fokuserade hästarna blev. Särskilt bra var just det för vår ”ADHD-häst” Modesty förstås som skulle rehabiliteras efter 3 månaders boxvila efter en fruktansvärd sårskada. Men ju längre tiden har gått och jag har förfinat min teknik och börjat få hästarna att verkligen arbeta över ryggen genom WIH, så har jag insett hur värdefullt det är. Jag kan ju på det sättet träna upp en häst fullständigt över ryggen, utan ”belastningen” som kan uppstå vid ridning eller tex vid longering om hästen inte gör det på ett bra sätt (tänk explosiv rehabhäst som bör hålla sig till skritt…).

Obelix WIHDå jag själv hade förstått hur bra det här var så var det förstås det första jag gjorde på vår rehabhäst Obelix som kom till oss i juli i år. Det här är egentligen hans andra pass (fast videon heter ”first”) eftersom jag provade bara ett par minuter dagen innan och belönade honom då direkt när han gjorde rätt genom att avsluta passet. Såhär kan det alltså se ut precis i början. Hästen ”känner sig för” och söker lite efter sin stretch. Har den haft problem med käke/nacke/hals med spänningar kan den hitta på alla möjliga konster från början med hals och huvud och då gäller det att bara vara följsam och tillåta allt ”stök” som behövs för att lätta på spänningarna. Hästarna löser mycket sådant själv om man låter dem (dvs inte håller fast huvudet). Som man också ser här så är det helt klart lämpligt med långa släta lädertyglar som enkelt glider genom fingrarna då det gäller att kunna ge eftergift på delar av en sekund, utan att dra dem i munnen (därför är det ytterst olämpligt med tyglar med sk ”stoppar”). Man ser tydligt (tycker jag) hur han kommer upp och arbetar över ryggen i den djupa stretchen.

Det här ser ju förstås superenkelt ut även om man får traska på rätt bra. Man ska aldrig bromsa dem (vi vill ha forward!) och som man ser låter jag honom bara trava runt mig när/om han faller in i trav. Jag kan intyga att det oftast inte är så enkelt som det ser ut. Det kräver väldigt mycket koordination och teknik från dig som utför det och det finns hästar som tycker att det här är väldigt jobbigt. De kan känna sig ”dominerade” när man har sådan kontroll på deras bogar. De kan trängas kraftigt med bogen och kan till och med bli aggressiva och försöka bitas. Det gäller att själv bara hela tiden behålla sitt lugn och sitt fokus och bara fortsätta med samma arbete och vara väldigt kvick med att belöna när de gör rätt. Jag gör det med röst och med väldigt tydlig eftergift. I nästa exempel arbetar jag min häst som lidit allra mest av dålig ridning tidigare i livet (av mig). Hon har haft enorma spänningar i nacke och hals som tagit ett helt år att verkligen börja bottna i. Man kan se att hon tycker att det här är ganska jobbigt då hon gärna saktar ner så jag peppar henne hela tiden med rösten och med spöet vid exakt rätt tillfälle. Anledningen till att Obelix var så otroligt snabb var ju just att han egentligen inte arbetade genom kroppen där (det var ju bara första passet). Här ser man hur Donna faktiskt börjar göra det. Man ser en vågrörelse genom hela kroppen. Det jag fortfarande saknar hos henne är det riktigt tydliga gunget med nosen framåt som ska komma av att rörelsen går genom kroppen. Detta beroende på att hon fortfarande har lite spänningar kvar och det släpper lite allt eftersom.

Nästa exempel är Charlize, en av våra fyraåringar. Den här videon är så tydlig just med nosen (och jag påpekar det också). Man ser exakt när rörelsen verkligen börjar gå genom kroppen och det gör den när hon får tillräckligt med påskjut som ger den här vågen genom precis hela kroppen, från svans till nos. Jag brukar låta hästarna börja stretcha lite lugnt och försiktigt från början (tänk själv om du är helt ouppvärmd) men så fort de börjar komma igång lite bör man kräva att de tar i lite mer bakifrån. Det är alltså det som till slut ger den totala genomsläppligheten och den där ”vågen” genom kroppen.

Så får jag väl avsluta med stjärnan på det här just nu, lilla 13-åriga Corint. Hon har varit utsatt för väldigt hård ridning ”framifrån” tidigare i sitt liv som överladdad hopphäst och har dessutom konstaterade pålagringar på nackkotpelaren (vilket jag verkligen har full förståelse nu för tiden då jag ju vet hur hon jobbat…). Hon jobbar numera så otroligt fint genom hela kroppen och fram till nosen och det gör hon nästan direkt. Då blir det väldigt bra kvalitét på arbetet och det är i det här läget man verkligen kan bygga upp hästen över ryggen med ett sådant enkelt medel som WIH. Då ska man förstås vara medveten om att Corint har gjort det här mer eller mindre intensivt (blandat med longering och ridning) under ca 6 månader och sista tiden har jag verkligen fokuserat på att få WIH att bli riktigt bra, och det har jag verkligen lyckats med  🙂

Idag skulle jag absolut välja att börja arbeta alla hästar jag ska jobba med med just WIH. Det gör jag även på mina clinics/träningar. Där kan man enkelt visa hästen vad man vill och vara väldigt tydlig med sina hjälper. Att få hästen att arbeta såhär fint över ryggen på bara några få minuter är också den perfekta uppvärmningen inför vad man ska göra sedan, oavsett om det är longering eller ridning.

1 reaktion till “W. I. H.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *