Magiska Ridpass

Jag brukar inte lägga upp så mycket om enskilda träningspass. Jag tränar ju minst 4 hästar per dag och efter det och heltids jobb finns inte så mycket tid över. Men vissa pass lämnar verkligen ett särskilt avtryck efter sig. Hästarna jobbar så himla fint och utvecklas hela tiden. När man väl har förstått hur otroligt simpelt det är att träna hästar och insett att det bara handlar om konsekvens och tålamod så är precis varje pass tillfredsställande. Inget man gör handlar egentligen om där och då utan man utbildar och tränar för framtiden. Det som blir fel eller dåligt gör man helt enkelt bara om lugnt och fint. Och gör hästen något bra så tragglar man det inte, då kan den ju uppenbarligen det. För all träning går ut på att hästen ska nå en viss atletisk nivå som gör att allt det svåra blir enkelt. Jag fick flera bevis för att detta fungerar i helgen.

I juli kom Obelix tillbaka till oss efter 6 år med konstanta hält- och skadeutredningar. ”Något” var fel med honom men det gick inte att hitta någon förklaring. Efter 6 år hade ägaren fått nog och tänkte istället avliva honom. Vi fick då möjlighet att istället köpa tillbaka honom för att göra ett försök med A2R träning. Det är jag nu väldigt glad för och jag respekterar verkligen deras beslut att föra honom tillbaka till oss. Det Obelix har haft emot sig är motsägelsefullt nog att han ser så färdig ut i kroppen, och har alltid gjort. Det har gjort att han aldrig fått den grundträning som precis alla hästar behöver (dessa 2 år!) utan det börjades tidigt att pratas om ”samling”, ”ta för sig”, aktivera bakben”, ”komma ihop”, ”runda sig” och ”sätta sig mer”. Totalt helfel för en unghäst om du frågar mig. Han har alltså i princip aldrig ridits bakifrån och fram utan tvärt om. Precis som så många hästar. Inte på illvilja utan på okunskap. Snälla hästar löser ju det så gott de kan utan större protester (det finns ju de som protesterar mer högljutt), genom att ”kroka till” sig och försöka uppfylla det man det begär av dem. Men utan rätt förutsättningar (arbete över ryggen, grundstyrka och äkta lösgjordhet) är det omöjligt för dem. Det sätter istället spänningar och snedheter i hela hästen. Dessa hästar går nästan alltid bakom lod, det är ett av sätten de kan försöka pressa sig in i den falska form som begärs av dem. Till förra ägarens ”försvar” så har de alltid älskat honom och verkligen letat efter bra hjälp (tränare, veterinärer, kiropraktorer mm) men det vet jag ju nu, att om de ens finns i ens närhet, så är de väldigt lätträknade. Jag har hela tiden hävdat att han borde tränas på ett annat sätt (långt innan jag ens hittade till A2R) men som hästägare bestämmer man helt själv vad man gör med sin häst och jag skulle aldrig försök ”tvinga på” någon min egen metod eller övertygelse (men frågar du så svarar jag givetvis).

Obelix WIHObelix var extremt spänd när han kom. Särskilt i käke, nacke och hals. Jag började med WIH och har hittills inte upplevt ngn annan häst som haft så stort behov av att ”lossa på sig själv” genom diverse mun, huvud och halsövningar. Jag lät honom givetvis hållas. Jag vet att det behövs. Jag har själv ett enkelt tvådelat bett på honom men vet att han provat många olika bett i sitt liv (jo för det är ju oftast bettet det är fel på…). Han hittade ganska snabbt till en riktigt djup och fin stretch i skritt vilket jag var väldigt glad för då det gav sådan kvalitét i arbetet redan från början. När jag började longera honom var det dock uppenbart att trav inte var att tänka på. Bad jag om trav krullade han direkt ihop sig och gick som ett ”paket”, oavsett att jag inte hade någon som helst inspänning. Klart obehagligt att se ett sådant enormt motstånd i kroppen. Jag red honom ett pass första veckan för att känna på honom och han kändes väldigt mjuk och positiv med otroligt sned. Jag har sedan fortsatt med longering i dessa 5 månader, 3-4 ggr i veckan. Har ridit honom totalt 4-5 ggr under tiden bara för att känna var vi är.

De senaste 3-4 veckorna har det verkligen börjat hända saker i traven. Han har äntligen vågat/kunnat släppa ner sin nos och börja arbeta över ryggen. Han har till och med börjat komma fram med nosen, vilket är mitt absoluta mål. Först då vet jag att hela hästen verkligen hänger ihop. Traven ser helt annorlunda ut och han jobbar verkligen genom kroppen. Så häftigt att se när det ”släpper”. Innan ville han inte gärna trava alls. Nu tycker han att det är superkul (eller skönt?) och vill inte alls sluta. Han har sett så fin ut att jag tyckte att det var dags att rida honom igen. Och, wow! Vilken skillnad. Det var inte samma häst. Så mycket power, schwung, bärighet, helt avslappnad och sååå positiv. Han kändes dessutom för första gången helt rak. Det ser man bla på att han så obekymrat byter varv här. Innan fick jag alltid en anspänning som svar då. Eftersom traven ändå är så pass ”ny” så vill jag att han får fortsätta att stärka sig där utan ryttare på ryggen men eftersom skritten kändes helt magisk (jag vågar nästan säga BÄST av alla hästar och all skritt jag någonsin ridit) så bestämde jag mig för att istället prova att ta upp honom i Working Frame. Målet var att han absolut inte fick krulla ihop sig och att han skulle behålla sin avspändhet och fantastiska skritt och det gjorde han med bravur! Jag fick en sådan fullständig kontakt med honom att jag blev helt rörd och när jag avslutade passet grät jag.

 

Han kändes verkligen helt magisk här och medvetenheten om att han inte skulle levt idag om jag inte fått chansen att träna honom gjorde mig överväldigad. Vi har långt kvar men det här var ett sådant styrkebesked för mig och en helt euforisk känsla. En vän till mig som var med grät med mig. Hon har sett honom under hela den är perioden och blev själv överväldigad. Jag älskar att jag har hittat mitt kall och att jag nu vet vad och hur jag ska göra för att utbilda hästarna på det sättet jag vill.

Till Happy Athletes! 😀

 

3 reaktioner till “Magiska Ridpass”

  1. Så häftigt, underbart att läsa! Jag förstod inte riktigt om hästen var halt när den kom till dig, och hältan gått över?

    Jag har min gamling (20-årig ponny) som genom åren har varit knackig till och från. Halt? Stel? Något annat? Han har blivit behandlad för ditten och datten och vi har träffat flera olika veterinärer genom åren. Min förra tränare hade ungefär det tänket du skriver om, dock kallade hon det inte något speciellt mer än att hästen skulle få bära upp sig själv. Min häst älskar den träningen och jag har sedan några år tillbaka strävat efter den låga, runda formen och hästen har varit fräschare än någonsin sedan vi började träna så – fram till i somras, då blev han tydligt halt. Behandlad för knäledsinflammation tre gånger i höstas och vilar nu, vet inte riktigt vad nästa steg ska vara. Han är betydligt bättre men inte bra. Vissa gånger när jag kollar av hältan på volt så är den helt borta, för att vid nästa tillfälle ses lite lätt, och vid ett annat tillfälle vara tydligare. Men han vill inte sluta trava, utan sänker nosen framåt-nedåt och får den runda fina formen – och då syns inte hältan. Jag får knappt stopp på honom utan han vill jogga omkring så och traven ser riktigt fin ut. Men när han höjer huvudet kortar han upp steget och hältan kan bli mer eller mindre synlig igen. Jag blir så fundersam. Jag ska inte börja träna honom på något vis utan klartecken från min veterinär, men jag undrar allt om det inte kan vara så att inflammationen är läkt och den väldigt varierande knackighet/hälta som återstår är den som han har dragits med sedan flera, flera år tillbaka och som försvann med träningen i låg-rund form (vet inte alls begreppen i Art2Ride och använder dem säkert felaktigt). Ja, lång kommentar som jag inte riktigt vet vad jag ville med men spännande fortsättning följer kan man väl säga. Hur som helst intressant att läsa om hästen i ditt inlägg!

  2. Hej Jessika! Nej han var inte halt men hade en ”röresestörning”, är väl den enklaste förklaringen. I princip levt 6 år under en ständig hältutredning… En stelhet som gjorde att han inte kunde trava över huvud taget på flera månader. Låter egentligen väldigt likt din gamle. ”Hältor” som försvinner när hästen börjar arbeta över ryggen är sk tygelhältor och beror just på felaktig träning. Det botas absolut med träning i stretch (lång och låg) enligt Art2Ride. Så om din häst inte är halt när han arbetar korrekt skulle jag fortsätta att träna honom på samma sätt. Man ska komma ihåg att det är lätt att göra fel även med ”lång och låg” om man missar en del detaljer. En väldigt viktig del är att man hela tiden strävar efter att ha så mycket påskjut att hästen kommer fram med nosen. På rehabhästar som är i väldigt dåligt skick kan man få ta det väldigt försiktigt och bara låta hästen först hitta avslappning och våga stretcha fullt ut (som med min häst) men när den gör det bör man börja jobba med kvalitét. Jag rekommenderar dig att försöka vara med på någon Art2Ride clinic där du kanske får se en del fall som liknar din häst. I Halmstad har vi clinic 19-21 maj och 2-3 sept i år och i Uppsala 25-26 maj. Lycka till med din häst! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *