Balans

Den här bilden är så fin tycker jag, den får vara inspiration för det här med balans. Man ser här hur Donna börjar samla sig själv bara genom Helens sits.

Ma Donna BDL och Helen Nilsson

Det här med balans är nämligen väldigt intressant. Särskilt när man verkligen börjat förstå vad som krävs och hur det känns när hästen balanserar sig själv. Jag har gått bredvid Lindah på ett antal lektioner senaste tiden då jag ju tänker utbilda mig till instruktör inom logisk ridning. Det som slår mig gång på gång är hur befriande ryttarna tycker att det är att släppa fokus på hästens huvud och hals och därmed även på sina egna händer. Det är ju så att det är hästens huvud och hals som är dess balansorgan och det är människans armar som är dess balansorgan. De reagerar helt instinktivt om man tappar balansen och håller på och ramlar. Tänk själv att gå och balansera på en lina utan att få använda armarna. Panik! Tränar man mycket så blir de instinktiva rörelserna så småningom mindre, bla för att man har tränat upp massa andra muskler som hjälper till att balansera och kompenserar för armrörelserna.
Men det är på grund av detta som det är så otroligt fel att hålla fast hästens hals och huvud i en viss position, att tvinga den ”gå på tygel” innan den orkar/klarar det utan att spänna sig. Det är detta som förstör så många hästar och särskilt unghästar. Har hästen inte lärt sig hur den ska göra för att balansera sig och dessutom fått tid på sig att stärka sig så kan den helt enkelt inte lösa uppgiften. Om den då tvingas gå ”i form” måste den kompensera att den inte får använda sitt naturliga balansorgan genom att skapa spänningar/låsningar i andra delar av kroppen. Alltså precis vad som hänt med mina egna hästar. Jag kan själv föreställa mig den paniken en unghäst måste känna som rids genom en sväng (eller volt) med huvudet fasthållet. Den kommer göra allt den kan för att inte ramla. Kanske blir den till och med ”dum” till slut och vill inte samarbeta. Eller, tänk dig en hopphäst som tvingas röra sig med nosen fasthållen i bringan och i vissa fall även hoppa på det viset. När den egentligen borde ges möjlighet att balansera sig själv med sin hals och sitt huvud. Vilka spänningar det måste skapa i kroppen på hästen. Här är jag och Corint på en tävling förra året. Här är vi ju då inte särskilt balanserade… Men visst kan jag också acceptera och förstå en ”nödlösning” på en tävling, här i form av broms efter en mellantrav. Det är inte ett par minuter på tävlingsbanan som förstör hästen. Det är ju timmarna, dygnen, veckorna med träning som ska bygga upp hästen så pass att man inte hamnar i den här sitsen.

Corint och Anne Saari

Det är dessutom så att det är så otroligt lite som behövs för att hästen ska känna sig låst. För att störa hästen behöver man inte rida bakåtlutad med hela hästens vikt i handen som ovan. Oavsett med hur lite man hindrar hästens naturliga rörelser så skadar man den. I den logiska ridningen gör man därför så att man helt släpper fokus på tyglarna inledningsvis. Hästen ska tillåtas göra precis vad den vill med sitt huvud och sin hals. Om hästen är oskolad kommer den tex att vilja ha huvudet utåt i svängarna. Då får den det! Den måste få lära sig att hitta sin egen balans. Hästar har precis som människor olika lätt för att balansera sig. Tittar jag på mina egna hästar har ju Oxy alltid haft väldigt lätt för sig medan Corint hängt i framvikt och sprungit spänt (och obalanserat) i svängar. Det bästa man kan göra är att från början lära hästen att ta ansvar för sin egen balans och visa den hur den ska göra.
Corint var så oskolad och med så dålig balans från början att vi inte kunde gå från skritt till halt utan att dra i tyglarna. Men det är ju inte så konstigt, hon hade ju aldrig fått lära sig hur hon skulle göra. Balans är enkelt och lämpligt att öva från marken inledningsvis och det är inte alls särskilt svårt. Man kommer långt med enkla övningar.
Nu när mina hästar börjar kunna balansera sig själva så är det ju en ren fröjd att sitta och trava och galoppera runt och låta hästen använda sin kropp fullt ut. Nu har jag kommit så pass långt med min egen balans och kroppskontroll att jag kan börja ha kontakt med tyglarna men nu känns det nästan bara som ett störande moment. Jag trodde aldrig själv att jag skulle kunna bli så oberoende av tyglarna som jag blivit. När man väl faktiskt använder sin hand är det extremt viktigt att man har kontroll och att man gör rätt. I skolningen av en logisk ryttare kommer handen allra sist i utbildningen. Just därför att den egentligen inte behövs. När man till slut gör all ridning med bara sitt bäcken och vikthjälper så tillför handen bara det där allra sista finliret. Grädden på moset.
Nu gör självklart jag och även alla andra fel ibland. Även om man vet hur man ska göra så lyder inte kroppen alltid och gamla fel smyger sig in. Men det är ju bara att jobba vidare med det och försöka bli bättre. Enkelt förklarat på den nivå jag är nu så ska man alltid kunna ge hästen handen utan att den tappar balansen. Man ska föreställa sig tyglarna som två pinnar som man trycker framåt exakt i riktning mot hästens mun. Varje steg. Ökar den farten då eller springer iväg så har du smyghållit balansen i tygeln. Lyckas man och hästen travar eller galopperar på i opåverkad balans har man kommit långt. Det är där jag är med de vuxna hästarna nu. Bilden på Donna längst upp är ett fint exempel på det. Det känns fantastiskt. Även om hästarna fortsatt är väldigt olika så har de alla nu fått en fin grund att jobba vidare på.
För att testa hästarnas status lite så har de fått premiärhoppa i veckan. I det här fallet måste ju både häst och ryttare lära om. Helen har utvecklats enormt mycket och jag hoppas att vi kan jobba vidare på det här sättet och visa upp oss som ett fint exempel på tävlingsbanor framöver. Här är filmer på både Ma Donna och Corint från hoppbanan. Man ser ju hur otroligt balanserad Donna är, där Helen kan sitta med lösa tyglar och ändå rida så balanserat. Otroligt fint tycker jag. Corint tycker ju att det är extremt kul att hoppa och Helen fick stålsätta sig för att våga mjukna direkt i landningarna och låta Corint galoppera på framåt, och ta ansvar för sig själv. Hon måste få en chans att lära om här också och i början innebar det något extra varv i galopp på banan för att Corint skulle få tänka. Då Helen red på detta sätt kan man dels se att hästarna aldrig tappar galoppen eller blir spända någonstans. Det bara flyter på och de byten som behövs löser hästarna galant och avslappnat. Det är helt uppenbart att hoppning på det här viset det är bra för dem och det ska bli otroligt kul att följa hästarnas utveckling även i hoppningen.

Sammanfattning Oxygen 150708

Oxygen var ju den häst som klarat sig bäst i kroppen med min gamla ridning. För det första tränade jag inte för den värsta tränaren med henne så många gånger. Hon gick nämligen sönder akut på en träning… Hon blev extremt halt mitt under ett pass på höger fram. Vi hittade aldrig något fel på henne då trots en noggrann undersökning på Helsingborgs djursjukhus, då hon för övrigt inte heller visade någon hälta. De hittade en spänning i länden på vänster sida (precis som Donna haft) som behandlades kiropraktiskt och muskulärt men det kändes mer som att de ville hitta något de kunde behandla och ta betalt för. För mig själv kändes det mer som om hältan kom från höger bog. Hon blev ju ”bra” och jag kunde rida vidare men efter det har jag haft en tråkig känsla i galoppen. Den är platt och som om hon inte får med sig högerbogen. Det känns extremt tydligt i vänster galopp som känns ”vobblig”. Inte lätt att förklara… Nu kan det ändå vara så att problemet sitter i länden/bäckenet, men jag känner det i bogen. Nu är det här inte något som direkt syns. Jag har ju tävlat vidare på henne med fina resultat trots ”vobblig galopp” men jag gillar ju inte känslan.

Oxy har alltid varit högerbanan och har alltid haft svårt att länga ut högersidan och har alltså svårt för äkta böjning (i länden) till vänster. I höger varv har hon roterat ryggraden och satt mig kraftigt snett till vänster och jag har inte rett ut det, och inte heller någon av mina tränare. Att böja hästen (halsen då…) MER åt höger så att jag fullständigt tappat kontroll på vänsterbogen känns EXTREMT fel men har alltså varit hur jag har fått jobba om jag skulle följa tränarnas råd. Ett stort fel som jag alltid gjort, som jag nu inser, är att jag försökt rida galoppen rak när hästarna inte klarar det. Du vet, hästen ska ju spåra om du ska tävla! Som jag har kämpat för att räta ut deras kroppar för att det ska se rakt ut. Gissa om det har satt spänningar i dem och det är där jag tror Oxy tagit mest skada. Galopp är nämligen en böjd rörelse har jag lärt mig nu, alltså böjd på riktigt. Varför finns inte den kunskapen hos tränarna, eller ännu värre då om den gör det, varför lyckas de inte lära ut det? Jag är ju inte helt korkad tycker jag så hade någon tränare tidigare ens försökt förklara detta så hade jag fattat, jag lovar!

Hästen måste kunna böja sin länd för att galoppera. Förutom att hästar då i allmänhet har svårt för det åt ett håll naturligt (typ höger- och vänsterhänta) så har JAG kämpat för att motverka det. Så, innan Oxy är tillräckligt loss och stark i länden och bakdelen kommer inte galoppen kännas perfekt. Den börjar man egentligen jobba med i bakbenssteget, om ungefär ett halvår. Men nu har ju till och med Lindah tyckt att jag ändå kan tävla vidare på Oxy om jag vill det och då jobbar vi förstås med att förbättra galoppen med henne där vi är nu.

Oxy är ju en stor, tung häst med gigantisk hals. Hon har ju ridits (jagats) i framvikt i så många år att det tar tid att vända på steken. Om Corint och Donna har det svårt med sina bakben så har Oxy det svårt med sina framben och gräver gärna ner sig, eftersom hon ridits så. Därför är koordineringsövningar viktiga även för Oxy och hon fick också jobba med ”lussebullen” och verkligen hålla kontroll på sin egen kropp. Här lossar och lyfter ju hästarna fint i manken vilket hon behöver och hon blir väldigt bärig.

En av lektionerna var en sådan spännande handlektion som jag gjorde på Donna men med en annan övning och den är klart ospännande att titta på. Det syns nämligen inte alls vad jag gör. Det gick iaf ut på att länga hennes halsmuskler så att hon ska ha möjlighet att gå i en form som domarna skulle acceptera. Efter det fick jag prova att trava runt lite och känna på vilken form hon hade och även prova att sitta ner lite. Vi gör ju inte det annars eftersom vi fortfarande jobbar med att utveckla gångarterna och man stör bara hästen när man sitter ner. Så det var ett tag sedan, och det var fruktansvärt jobbigt att sitta ner nu i denna traven. Linda fnissar lite skadeglatt när jag från början pustar över hur jobbigt det är. Jag kunde bara sitta ner några steg åt gången. Men jag kände verkligen att Oxy kunde hitta en väldigt fin form om jag orkade.

Efter det fick jag även känna lite på galoppen. Jag sitter ju lite konstigt för att jag försöker att inte falla tillbaka till gamla mönster utan verkligen sitta ”snett” med bäckenet och tillåta böjningen i länden. Oxy var så förändrad efter allt skrittjobb att hon efter alla år då jag hängt på vänstersidan i galopp, här plötsligt istället satte mig till höger! Det var en väldigt märklig känsla som jag också påpekar för Lindah och jag försökte behålla den då jag fick anta att det var rätt. Otroligt nöjd över att jag runt 1:20 sitter mitt över Oxy i en högervolt, det har nog aldrig hänt innan, haha.

Även för framben är det ju bra att trava bommar så sista dagen fick även Oxy göra det. Efter bommarna skulle vi fatta galopp, göra en 10 halvvolt, sakta av, byta galopp och rida en 10 halvvolt tillbaka. Denna övning förbereder vi nu för att framöver kunna göra ett byte istället och där hästen vet exakt vad den ska göra. Oxy är fortfarande lite för svag för att göra detta riktigt bra. Hon välter lite över sin innerbog men ju starkare hon blir desto bättre kommer hon att använda kroppen. Jag kunde inte kräva så mycket mer just nu.

Supernöjd även med Oxys träningsvecka. Det är så otroligt kul att få verktyg att jobba med som hjälper hästen att bygga upp sig istället för att slita på dem varv efter varv på den där jäkla volten. Nu är jag faktiskt anmäld till en tävling i helgen, en LB2 och en LA3, och jag är väl inte sådär supertaggad tyvärr men jag ska iaf rida en av klasserna. Har inte bestämt vilken ännu. Jag vet ju att det är nästa säsong som ska vara vår. Då planerar jag ju kunna tävla med alla hästarna. Men Oxy, och säkert jag också, behöver komma ut lite utan prestationskrav och det passar ju bra att göra det nu. Jag återkommer väl med rapport från tävlingen…
.

Sammanfattning Corint

Corint är faktiskt den häst som enligt mig förändrats allra mest detta halvår. Vårt största problem innan har varit att vi inte haft någon broms och att hon alltid gärna hängt i handen. Hon fick smeknamnet ”Sälen” av Ted Nätterqvist som inte fatta de hur en så framtung häst kunde hoppa så pass bra. Ute i skogen har jag hängt många mil i den stackars hästmunnen av ren självbevarelsedrift. Förmodligen har problemet berott lite på bristande styrka och dålig balans, och SiS (Skit i Sadeln) då förstås, men under dessa månader har det väl egentligen framkommit att hon bara inte fått lära sig på rätt sätt hur hon ska göra med sin kropp. Vi har format om hela henne från att skjuta på med all sin kraft till att istället börja bära sig. Jag minns första lektionen för Lindah (finns längre ner i bloggen). Då kunde vi inte göra en övergång från skritt till halt (utan att dra i tyglarna alltså)… o än mindre stå stilla. Corint är väldigt intelligent och arbetsvillig och har verkligen tagit åt sig allt snabbt. Hon blev så himla nöjd när hon lärde sig halva steg och att verkligen lyfta sig i fronten. Nu känns hela hästen ommöblerad för mig. Hon känns mer ”fyrkantig” att sitta på. Inte som att man ska trilla framåt över manken.
Jag ville även med henne komma till galoppen under veckan och kände på den själv för första gången några dagar innan för att se om det ens gick. En väldigt förvånad häst fattade då lugn och fin ”åkgalopp” så jag vågade iaf lyfta frågan. Vi fick börja veckan med koordineringsarbete i skritt med hjälp av ”lussebullen” som jag ju gjorde lite olika varianter av under veckan på olika hästar.

Hon blev så otroligt lösgjord av det arbetet och att bara kunna jogga runt med Corint på det här viset, på lösa tyglar och styra henne med sitsen, känns helt fantastiskt. Hon har sådan spänst och schwung som nu äntligen kan få komma till uttryck.

Även Corint tar innerskänkeln dåligt/på fel sätt så även hon fick samma övning över enkelbommen och även trava lite bommar. Även hon gör det väldigt fint 

Vi jobbade med galoppen under veckan och Helen red ett par pass på Corint med fokus på hoppning och då sin egen hoppsits. Näst sista passet fick jag själv rida galoppbommar med Corint. I lätt sits, med dressyrsadel… Bommarna skulle bara ”störa” Corint och ge henne något som bromsade upp henne. Själv skulle jag inte bromsa utan bara åka med. Väldigt svårt kan jag säga då vi har så mycket bagage ihop och all hoppning (och bommar) har tidigare skett med henne hopknycklad mellan hand och skänkel. Här fick hon själv ta ansvar. Det kändes helt vilt för mig men ser ju väldigt mesigt och lugnt ut på filmen, haha.

Jag har även börjat våga rida ut på henne igen! Jag har varit så rädd för att fastna i gamla mönster och sitta och bromsa henne hela tiden så jag undvek att rida ut ett par månader. Det var nog bra! Senaste veckan och senast igår var hon superfin ute i skogen. Pigg, ja, det kommer hon alltid vara men hon springer inte fortare och fortare om jag inte bromsar. Igår vågade jag mig därför till och med på en premiärgalopp ute av varje sort, för att känna på det rakt fram ute, i en uppförsbacke med ett naturligt avslut (= hon saktar av själv där uppe). Jag tvingade mig själv att INTE bromsa henne med tygeln och fokuserade bara på övningen ”järnspettet” med mig själv som tvingar mig till rätt vinkel med mitt bäcken, och hon kändes verkligen helt fantastisk. Hon tilläts ju nu få använda hela sin kropp och det växte till en jättegalopp i känslan av uppförsbacke, utan att hon sprang iväg. Sådana här stunder gör mig rörd och ödmjuk. Efter alla år med felaktig ridning kan en häst ändå ta åt sig och anpassa sig till något nytt, om man ger den tid. Vi har massor av jobb kvar med jag blir så otroligt inspirerad av dessa små aha-upplevelser.
Ikväll ska faktiskt Corint få hoppa, på riktigt! Vi ska åka till hemmaklubbens gräsbana och hoppa på tävlingsbanan som står öppen sedan tävlingar i helgen. Det ska bli otroligt kul att se hu hon fungerar där nu. Det bli med Helen på ryggen förstås  Vem vet, kanske kommer vi igång med en liten hoppkarriär igen. Vi har inte bråttom och denna gång ska de ske med mjuk positiv ridning, annars får det helt enkelt vara.

Sammanfattning Ma Donna

Det har hänt så mycket med hästarna senaste halvåret så jag kände att jag skulle göra ett inlägg per häst. Vi hade ju en hel vecka med logiska träningar här hemma v26. Min blogg krånglar så jag har inte kunnat skriva innan.

Ma Donna är ju anledningen till att jag sitter där jag sitter just nu, och att jag äntligen hittat rätt i ridningen. Jag gick igenom gamla filmer på Donna och träningar med henne och det är ju ingen rolig historia, men jag blev fartblind och eftersom det gick så pass bra på tävlingarna så måste det ju vara rätt, eller hur? Men för jämförelse, och för att jag nu i efterhand är stolt över det här ögonblicket, så lägger jag ut en filmsnutt där vi skulle öva på att samla galoppen för allra första gången. Det kändes så hårt och fel att jag till slut uppgivet stannade Donna och påpekade att ”det här känns inte rättvist mot hästen”. Men jag blev övertalad den gången att det var det… Så jag tränade tyvärr på ett tag till för samma tränare. Den här ridningen går nu emot ALLT jag tror på och jag kan bara vara glad för att jag till slut tvingades komma till insikt. Säkert retar det någon att jag ”hänger ut” någon men det är inte det som är meningen och faktum är att denne tränare förstås bara försökte lära ut det HAN tror på och gör ju inget av ondo. Men en sak är säker, sådan här ridning är en enkel biljett till en olycklig, och skadad häst. Men det har jag ju skrivit om innan.

Under denna träningsvecka har jag nu faktiskt kommit så pass långt att jag gärna ville kunna börja jobba lite, eller åka lite, galopp på banan. Så Lindah kollade av galoppen lite första dagen. Hon konstaterade att Donna jobbar för dåligt med sina bakknän, extremt vanligt, så det skulle vi jobba vidare med under veckan. Men såhär otroligt nöjd och avslappnad blev Donna av första galoppen på banan på evigheter 

För att jobba med att förbättra galoppen så jobbade vi med helt andra saker på träningarna. Bland annat gjorde vi en koordineringsövning över en enkelbom där Donna fick ”lära om” hur hon ska svara på innerskänkeln för att jag ska kunna be henne vinkla inner bak på ett mjukt sätt. Annat som är bra för att stärka just galoppen är, som alla vet, att rida bommar. Det gör jag för sällan, även om jag redan innan upplevt hur effektivt det är. Donna blev väldigt taggad av att bara trava bommar så jag fick jobba med att hitta ett lugn och en stillhet och jag får absolut inte höja handen på Donna. Det upplever hon som jobbigt, kanske påminner det om gamla smärtor. Hon har ju alltid varit väldigt duktig på bomarbete och det var hon även nu 

Jag jobbade även mycket med min innerhand. Faktum är att ett av passen bestod av 45 min skritt där jag satt och jobbade med millimeterrörelser. Den lektionen var inte så actionfylld att titta på kan man säga, men vilken effekt det fick på Donna. Hon börjar nu bli riktigt lösgjord och avspänd och det som är så härligt är att det inte är något man ”tar igenom” eller ”kämpar fram”. Det finns där från första travsteget. Det känns helt fantastiskt! Traven har blivit så balanserad och hon har lyft sig fram så det känns lika bärigt oavsett var Donna har sitt huvud. Här travar vi av efter passet med millimeterrörelser och Donna är så lösgjord att öronen verkligen fladdrar.

Jag har fått rida ganska mycket övningar runt koner under veckan. Det är extremt bra för att tvingas rida noggrant. Sista dagen på Donna skulle jag rida på en liten volt runt konerna och få henne att balansera lika mycket på båda frambenen. Alltså inte ”falla inåt”. Hon var jätteduktig och efter ett tag börjad vi jobba med att gå ur det arbetet med kvicka trav eller galoppfattningar. Donna tyckte att det var jättekul och blev riktigt taggad. Här gick vi ur i galopp och vi förbereder redan nu bytena genom att jag ska göra en överdriven svepande rörelse med underskänkeln. Donna fick sedan rulla på lite i galoppen. Jag är fortfarande så försiktig att jag bara åker första varvet, sedan säger Lindah till mig att använda innerskänkeln som vi lärt in i veckan, och självklart vara så fin med handen som jag bara kan. Man kan tydligt se att Donna svarar för mitt lilla pet med innerskänkeln och vinklar sitt bakben lite till. Detta var för övrigt det absolut bästa passet som jag ridit på Donna på ett halvår. Hon kändes helt fantastisk. Vi har ju bara precis sniffat på galoppen och egentligen är min sits inte färdig för det, det blir den först vid bakbenskursen. Men det är inte förbjudet att galoppera och jag måste avdramatisera det för både mig själv och Donna på det här viset. Det var ju i galoppen (bytena) som våra problem började visa sig innan så jag har fortfarande en mental spärr där.

Jag är så otroligt nöjd med Donna denna vecka som gått, och mig själv också. Det känns verkligen som vi är på rätt väg och jag får små styrkebesked av henne precis hela tiden. På måndag ska hon eventuellt få hoppa igen för första gången på ett par månader, med Helen på ryggen förstås. Jag har inte släppt upp någon annan på henne på länge för jag vill själv veta vad hon utsätts för men en annan duktig logisk ryttare red henne ett pass, som gick jättebra, och Lindah har suttit på henne i 10 min för att försöka känna var Donnas problem sitter. Därför ska det bli extra kul att se hur Helen tycker att hon känns nu 

Ännu en logisk träningshelg

Edit: Jag vill vara tydlig med att jag numera inte vill han ngt som helst med Logisk Ridning att göra. Jag anser att träningen är skadlig för hästar och är därför inget jag vill vara ett ansikte för. Jag behåller dessa gamla inlägg pga att själv ha en historik. Som tur är blir vi alla klokare! Har du några frågor kopplat till detta så är du välkommen att höra av dig.

 

Okej då, nummer 4 😉 Tyvärr vill min dator inte samarbeta  just nu så jag får komplettera inlägget senare. Här är iaf två bilder från helgen på fina Donna som verkligen har ändrat sig senaste halvåret 🙂

Ma Donna 150607 foto Niclas LeonharMa Donna 150607

Äntligen fungerar min wordpress! Jag hade en gammal version och vid senaste uppdateringen av wordpress själva försvann min egen vy i inläggen. Jag såg inte alls vad jag skrev. Nu har det ju gått ett par veckor sedan träningen och det har hänt mycket även efter den. Det var ju två dagars träning denna gången och denna gången blev det Donna och Corint som fick gå två pass.

Det var inte länge sedan jag var ”nervös” varje gång jag skulle rida Donna för jag ville ju inte att det skulle bli fel, jag ville inte att hon skulle uppleva något obehag, jag var orolig för att falla tillbaka till gamla mönster och jag var orolig för att jag gjorde ”fel” eller ”för mycket”. Samtidigt har jag ju känt att all träning är så pass hästvänlig, bla just för att tyglarna och bettet fyller en väldigt liten funktion och tvingar man inte igenom något i övrigt så blir det nog inte så fel. Man får ju känna sig för. Nu har det verkligen lossnat på Donna och jag ser fram emot varje pass. Hon utvecklas hela tiden 🙂 Jag rider ut mycket på henne för då jobbar hon extra bra av sig själv. På banan jobbar vi mycket på att hitta anledningen till att hon gärna släpar baktårna, eller anledningen, snarare vill vi hitta hur jag ska träna för att det ska bli bättre. Så denna gången hoppade Lindah för första gången upp på Donna, för att ev känna vad hon kände. Lång historia kort så hittade Lindah själv en helt ny magmsukel som påverkade Donna positivt. Det handlade om att spänna en muskel maximalt, men i längning. Det är svårt att förklara men när jag hoppade upp efter Lindah kände jag precis vad hon menade. Jag fick sedan jobba med att aktivera den muskeln precis hela tiden, samtidigt som jag gjorde allt annat. Jag är ju på bogsteget online så det var mycket fokus på det den träningen, och särskilt på att rida hörn. På Donna red jag på slutet lite travserpentiner där hon kändes väldigt styrbar och fin 🙂 Fortfarande får hon gå i helt valfri form men man känner verkligen hur bärig hon blivit oavsett var hon har sitt huvud.

Corint har gått från klarhet till klarhet. Jag har undvikit att rida ut på henne ett par månader för att slippa någon dragkamp. Senaste veckan har jag ridit ut ett par gånger och hon har skött sig bra, men då har jag i princip hållt mig till skritt. Vi har övat mycket på halva steg och det känns att hon gillar att göra det hon förstår. Jag fick börja rida noggranna hörn med henne också. Det är lätt att fuska med det, framförallt innan man vet hur det ska vara. Lindah tog därför Corint vid hand (med mig på) från början för att låta mig bara åka och känna. Jag fick sedan överföra det till ridningen i både skritt och trav. I skritt kändes det bra och som om jag hann med men i trav blev jag lite för mesig vilket man ser på filmen. Hörnet vid hagen där jag ”tvingas” rida noggrant blir ju absolut bäst! Nu har jag övat en del på det efter träningen och det har gått riktigt bra 🙂

Andra dagen på Corint fokuserade vi på bromsen med planen att gå från halva steg (som hon ju verkligen kan) upp i trav och genast stå i lätt sits eller rida lätt för att sedan fånga upp henne med halva steg i traven och därigenom sakta ner till skritt igen. Det gör absolut inget om det tar tid. Det fungerade bra från början, innan Corint hade lärt sig att om matte börjar rida halva steg i skritten så ska vi snart börja trava…så då förekom hon mig istället. Avsaktningen hade hon inte alls lika lätt att ta till sig märkligt nog 😉

Corint 150531

Lindah konstaterade att Corint är extremt lättlärd, stark (hon har fått enormt mycket muskler), smart och balanserad. Hon KAN bromsa, men hon vill helt enkelt inte. Varför? Kul att förse ridfröken med märkliga hästar med märkliga issues så att hon får fundera lite. Jag började iaf istället gå upp i trav från vanlig skritt och använde halva stegen bara i övergången nedåt och så har jag även tränat efter passet och det har gått bra. Faktum är att Corint har känts så fin sista veckorna att jag igår provade att galoppera för första gången på snart 3 månader. Jag var orolig över att hon skulle bli stark, eller snarare att jag själv skulle börja bromsa av gammal vana, men så blev det inte. Jättekul! Nu hoppas jag kunna börja jobba även med galoppen framöver, även om den egentligen kommer först i bakbenssteget.

 

Jag skulle ha tävlat med Oxy på lördagen men hon kändes lite matt i veckan och jag började känna mig frustrerad över att inte ta tag i grundproblemet även på henne. Mycket av träningen har gått ut på att jag velat få en bättre känsla i galoppen och en stor del av problemet är att Oxy är låst/stel i höger höft. Det har hon ju varit länge. Jag har stört mig i åratal på att hon tagit kortare steg med höger bak men som med allt annat har ingen tränare kunnat hjälpa mig (eller ens brytt sig). Nu har hon blivit så mycket jämnare men det finns ändå kvar att jobba med. Vi fokuserade därför på att lossa hennes högra höft, genom att lossa min. Bara genom att vara medveten om problemet så kommer jag att jobba med det utan att jag tänker på det. Oxy kändes väldigt fin och jag fick sedan i travarbetet samla henne bara genom tankekraft. Hon svarade superfint på det. Jag ser själv vilken skillnad det blivit på henne i fronten. Hon har blivit mycket lättare och känns mer rörlig. Vi provade sedan lite galopp på slutet men hon började tyvärr hosta väldigt mycket så det gick inte riktigt att rida ordentligt. När jag hoppade av såg jag att hon till och med snorade så det var säkert det som känts som ”trötthet” i veckan och jag är väldigt glad för att jag inte startade henne.

Ett par dagar efter träningen var jag ute med Donna i skogen på en sådan riktigt magisk runda i fantastiskt väder med både skritt, trav och galopp. Jag fokuserade hela tiden på att inte låsa höger höft. När jag så skrittar hemåt börjar det ”surra” på höger sida nere vid bäckenet och efter någon minut kändes jag mig helt loss och rörlig i höften. Vilken häftig känsla! Även om spänningar går tillbaka så vet jag att jag är på rätt spår. Donna har lossat mig vartenda pass jag ridit dessa två veckor. Oxy har fått vila en vecka efter träningen och har slutat snora men har fortfarande lite hosta.

Utöver all rolig och inspirerande ridning har jag tyvärr, för första gången i hela mitt liv, fått fång på mina hästar. Och det på TVÅ av dem 🙁 Gamla nordsvensken Korita blev riktigt dålig och när vi då tog in dem alla över natten från betet såg jag på morgonen efter att även Harmony drabbats. De har stått på medicinering och Harmony har varit på röntgen, undersökning och skoning på Hallands djursjukhus och det såg tack och lov väldigt bra ut på henne. Korita blir långsamt bättre och vi har nu börjat trappa ner på medicinen. För hennes del är inte utgången helt klar men så länge utvecklingen går åt rätt håll har vi hoppet uppe.

Nästa vecka är det så dags för den efterlängtade träningsveckan i Logisk Ridning. En hel vecka med möjlighet att rida lektioner varje dag 🙂 Det kommer ekipage ända från Norge som ska delta. Det ska bli jättekul att träffa fler logiska ekipage och jag hoppas lära mig mycket då jag ska börja gå bredvid som en del av instruktörsutbildningen. Det har jag  ju inte skrivit här, jag har nämligen bestämt mig för att utbilda mig till instruktör i Logisk Ridning. Inget har någonsin känts mer rätt för mig så jag hoppas kunna hjälpa andra ekipage till positivare ridning framöver. Man ska ju ha något att göra som pensionär också 😉

Logisk Liveträning 3

Observera att jag numera inte vill stå för något som har med Logisk Ridning att göra och anser att det är skadligt för hästar. Jag har kvar min gamla inlägg som ren historik. Alla blir vi klokare! Har du några frågor till mig om Logisk Ridning så är du välkommen att höra av dig.

Jag ska snart sluta räkna träningarna men faktum är att det är fascinerande ändå hur mycket hästarna (och jag) utvecklas och hur fort det ändå går. Jag rider hästarna varannan dag ungefär och det blir 2-3 pass logisk ridning på banan i veckan per häst. Räknar man antal pass sedan jag började rida logiskt i januari så är det faktiskt inte så många. Jag har själv känt i veckan att alla hästarna utvecklats och lyft sig så det var perfekt läge för en liveträning nu.

Jag har ridit dem i samma ordning varje gång så Donna var först ut även denna gången. Det har blivit väldigt tydligt hur jobbigt hon har det med sina bogar. Jag är ju på bogsteget i onlinekurserna nu, så nu kommer jag ju åt ett av hennes svåra områden. Hon väljer bland annat (för att jag inte lärt henne hur hon ska göra istället) att lägga för mycket vikt på innerbogen vid svängar. Jag fick rida omkring och fokusera på att flytta vikten till ytter fram. Donna tycker att det är jobbigt och ”slingrar” sig gärna ur jobbet men jag fick ändå en bra känsla emellanåt. Såhär långt var Donna ändå väldigt nöjd med livet. Lindah såg hur pass mycket problem vi ändå har här så hon hjälpte oss sedan från marken. Då slog Donna för första gången om mentalt och visade att hon tyckte att det var väldigt jobbigt genom att slicka öronen bakåt och ”hota” Lindah. Då ska jag ju förtydliga att vi inte krävde något särskilt jobbigt. Hon leddes runt några sekunder i en sväng där hon fick beröm och släpptes samma sekund som hon lade vikten på ytter. Donna har uppenbart lagrat ”bogarbetet” som ett trauma och var säkert rädd för att det skulle börja göra ont efter gamla erfarenheter av hur jag ridit henne på volten tex. Vi jobbade iaf vidare en stund med detta och Donna förstod till slut att det inte skulle hända mer så då slappnade hon av. För att släppa det lite sedan så fick jag istället trava runt lite med en ny teknik som är lösgörande för höfterna. Jag har blivit ”för” stark i magen och min samling nu så nu kan jag börja slappna av och rida mer framåt. Jag fick fortsatt försöka fokusera på att få vikten på ytter fram i svängarna och hon kändes väldigt nöjd och fin här 🙂

Corint visade ju på förra träningen att hon hade väldigt svårt för att stanna… Jag har lagt enormt mycket jobb på det på henne sedan dess och hela tiden fokuserat på att INTE fastna med handen. Vi skulle börja jobba med ”halva steg” igår för att ge mig ännu fler ”bromsande” verktyg men när vi först gjorde det längs spåret försökte hon komma undan jobbet lite genom att istället slänga in bakdelen.  Jag fick därför ägna en stund åt ett helt nytt arbete som lösgjorde bogarna, för att jag skulle kunna hålla henne rak sedan. Det var verkligen svårt från början och innan jag fått in tekniken men väldigt nyttigt för henne och när hon väl ”släppt” kändes det inte så svårt alls. Jag fick då börja rida halva stegen i skritt på volten. Det gjorde jag genom att fånga upp hennes bakben var för sig med mitt bäcken när det är på väg framåt, hålla takten och energin genom att spänna vaden och driva precis när bakbenet sätts ner, dessutom krama rätt sidas tygel långsamt och utdraget i takt och ändå vara superlätt i handen. Phu, det var ganska mycket att tänka på där vill jag lova 😉 Men när jag fick detta svaret från Corint var det lätt att känna vad som var rätt och hur långt hon ändå kommit. Jag har aldrig någonsin känt en sådan resning av manken! Detta är ett försteg till att jobba med tex piaff och Corint visade att hon ändå har ganska lätt för detta jobbet. Hon har bara aldrig fått lära sig hur hon ska göra 🙂

Jag fick även prova att trava lite efter detta jobbet och känna på att hon svarade på den mjuka kramningen och fångandet av bakbenen även i trav. Jag var ganska försiktig för jag ville inte ”förstöra” det fina skrittjobbet men hon kändes verkligen superfin här och var väldigt lyhörd 🙂 Här ser jag själv att jag är lite för stark i min mage på vissa ställen där Corint överjobbar lite, bla där Lindah säger att jag nog ska tänka ”lite cigarrtänk”, det släpper fram hästarna lagom för mig nu men jag tror inte att jag hörde det just då.

Jag fick faktiskt upp Lindah på Oxy också. Det var otroligt nyttigt, dels för att hon fick känna var största problemet sitter och dels hjälpte hon ju mig att lossa på Oxy. Även Oxy har problem med sina bogar, mest höger bog, och det har jag försökt lyfta för många tränare men har ju aldrig lyckats få hjälp med det. Hon har känts väldigt fin över huvud taget och det känns att hon lossat mycket över ryggen så vi fokuserade även här på bogarna. För första gången fick jag därför böja halsen idag, inte i syfte att böja halsen utan även här för att få över vikten till ytter fram i hörnen och att då få nosen att vara först genom svängen. Att flytta vikten utåt gör man med kraftigt jobb med innerskänkeln (i form av bäckenet). Det kändes väldigt bakvänt plötsligt att få böja halsen men jag förstod och kände syftet. När jag gjorde detta fick jag absolut inte hålla emot i yttertygeln. Något att tänka på är att ALLTID rida korrekta hörn. Orkar man inte det är det bättre att självvalt rida på ”oval” så att hästen inte lär sig att det är ok att fuska ibland men ibland inte, beroende på att man själv inte orkar. Kvalitét för kvantitet helt enkelt 🙂 Jag fick göra detta jobbet i både trav och galopp.

I galoppen är det viktigt att lyfta blicken och hålla energin. Jag har ju ridit tomt stirrandes nedåt ett tag (och kommer fortsätta med det i bogkursen) men här får man tänka om. Min koordinering på långsidorna var i galopp dessutom lite ”tvärt om” för hur jag skulle rida hörnen, för att hon enklare ska spåra, så det blev lite tvådelat i mitt huvud. Först red jag halva långsidan ”bra” sedan började jag fokusera på hörnet och tappade spårningen. Detta var ett av de sista försöken vi gjorde och det kändes ändå totalt sett väldigt bra. Man får ju lösa ett problem i taget 🙂

Jag var så otroligt nöjd med alla hästarna igår. Vilken utveckling de alla har gjort. Jag inser ju hur otroligt mycket allt skrittjobb ger och att man inte ska stressa. Det är väldigt trevligt att lära in saker i lugn och ro i skritt och sedan känna att man kan använda det även i de andra gångarterna. Nu jobbar jag på med de extra verktyg jag fått till varje häst fram till nästa liveträningen som är planerad till 6-7 juni 🙂

 

Läget på BDL

Tiden går så otroligt fort nu på våren. Bara en månad kvar till midsommar! Jag tränar väldigt målmedvetet med varje häst just nu och tycker verkligen att det ger resultat.

Donna har äntligen fått sin nya dressyrsadel (en WOW) och den verkar fungera bra. Jag rider henne nu på bett igen och hon verkar trivas väldigt bra med det. Nu vet jag ju att Donnas problem inte löser sig i och med att jag slänger upp en ny sadel men nu har jag gjort det jag kunnat när det gäller utrustningen tycker jag. Donna fick massage härom dagen och min massör konstaterade att hon musklat sig rejält över rumpan och fått rejäla magmuskler. Hon har dessutom fått biceps (!), som tydligen är ”bullarna” mellan frambenen. Jag har inte tänkt på det själv men det är väldigt tydligt 🙂 Hon känns fantastiskt mjuk och lyhörd att rida men vi jobbar fortfarande superbasic med övergångar i skritt och trav.

Donna får massage 20150515

Corint har jobbat extremt mycket med att komma bort från påskjut och tänka mer bärkraft. Det här kommer ta tid. Hon har ju spenderat ganska många år hängande i handen. Jag hade ju aldrig någonsin kommit på tanken att rida henne utan handskar förr. Därför känns det så otroligt bra att kunna rida henne så mjukt med sitsen. Fokus har varit skritt, skritt, skritt med bäriga bakben. Jag har knappt velat trava alls då jag inte velat riskera att hamna i dragkamp men jag har provat korta pass på banan som känts riktigt bra. Igår hade jag bestämt mig för att trava ordentligt. Veckans travläxa består i att stå i lätt sits och hitta ryggschwunget i trav. I mitt huvud skulle det göra att Corint hamnade i framvikt och passade på att bara springa, men så är det inte. Hon älskar när jag står i lätt sits och blir väldigt lyhörd för sitsen (fast man står i lätt sits då). Jag var verkligen SÅ nöjd med gårdagens travpass så det känns verkligen som om hon går åt rätt håll även om man verkligen är i grunden och filar.

Oxygen känns finare och finare. Vi har ju faktiskt gjort en debut på tävlingsbanan också och hon kändes faktiskt helt fantastisk 🙂 Jag kunde däremot inte för mitt liv förmå mig att plötsligt dra ihop henne i formen bara för tävlingen, så domaren var inte helt nöjd, men det var jag! 😀 Jag red runt och njöt av hennes lyhördhet på framridningen och hon var så glad och harmonisk. Jag bestämde mig för att jag från och med nu ska vara ett föredöme på tävlingar, oavsett tävlingsresultat. Mina hästar ska utstråla glädje och det ska inte dras i någon hästmun. Såhär såg det ut inne på banan:

Med denna bedömning:

Protokoll LC:1 20150510

Som sagt, om ett år räknar jag med att kanske börja kunna visa något som även domare gillar men tills dess ska jag iaf visa hur mjukt och fint man ändå kan rida 🙂 Om jag nu lyckas med det förstås… För Oxys del har jag problem med känslan i galoppen. Hon känns för mig fortfarande så låst i bogarna (särskilt höger bog), vilket iofs inte är konstigt då vi inte kommit så långt ännu. Jag skulle verkligen vilja få upp ridfröken på henne för att känna vad som är ”fel”, eller om det helt enkelt bara behövs mer tid. Får se om jag lyckas 🙂

Harmony har ju varit extremt sned och låst sedan jag fick hem henne. Jättejobbigt, men hon börjar lossa mer och mer i kroppen och jag har precis börjat trava lite. Det blev uppenbart för mig hur långt de andra hästarna kommit och jag påmindes om hur kraftigt jag fick ”padda” på de andra från början. Harmony kräver EXTREMT mycket paddning men då blir hon väldigt väldigt fin. Hon måste ju också få tiden att anpassa sig att jobba korrekt med kroppen, och det tar ju några månader i bara skritten, men jag hoppas ändå få lite hjälp med traven på henne nästa träning. Jag vill veta vilken form som är mest gynnsam för henne. Ett av passen hemma missförstod hon mig och fattade själv lite galopp. Den kändes verkligen helt fantastisk och jag fick stålsätta mig för att inte låta henne rulla på. Hon är verkligen inte redo för det men jag vet ju vilken underbar galopp hon har. Den som väntar på något gott!

Modesty blev sparkad i samma veva som Harmony kom tillbaka och fick ett rejält överben precis vid griffelbenet vf. Jag var helt säker på att det var av men röntgen visade att hon märkligt nog klarat sig undan en fraktur. Hon är diffust halt i vä varv på böjd spår av det så hon får hålla sig till bara skritt ett par veckor. Det är dock inte den gångarten hon själv håller sig till i hagen 😉

Charlize hade efter att ha varit rätt irriterad och spänd i ridningen ett tag stannat av lite i utvecklingen. Vi fick henne inte att förstå att hon skulle trava och hennes frustration gick ut över mig som gick på marken bredvid. Jag hade därför bara jobbat henne för hand i veckan med flyttande av bogar, koordinering av bakben och att faktiskt trava för hand. Igår var så första ridpasset på en vecka och hon skötte sig exemplariskt! Hon tog också sina allra första riktiga avspända travsteg uppsuttet. Hela tiden positiv. Jättekul att det ger sådant resultat att arbeta dem vid hand. Jag är väldigt fascinerad av det. Det tar inte mycket tid och man måste verkligen inte krångla till det. Det jag fått med mig från handkurserna hittills är verkligen guld värt 🙂

Orlando blev kastrerad i tisdags. Han fick lite feber första dygnet men efter det har han mått bra och varit feberfri. Han är fortfarande väldigt hingstig men jag upplever honom ändå som lite mildare. Vi har gått och betat en del för hand och då är han riktigt mysig och han svarar väldigt snabbt och fint på arbetet vid hand. Men han är självklart uttråkad. Jag hoppas att han senast nästa vecka när såret förhoppningsvis är helt läkt, kan få ansluta vallackflocken som går på bete hos oss nu i sommar.

I helgen har vi live-träning i Logisk Ridning igen och jag ser verkligen fram emot det, som vanligt. Känns som om jag har ganska bra koll på alla hästarna och deras svagheter och vi brukar ju få fantastisk hjälp att angripa problemen i rätt ordning.

Vackra Orlando BDL

Aldrig har vi haft en så fin avkomma som Orlando BDL. Han visades ju på rådgivande bedömning i höstas och fick väldigt fina omdömen (se tidigare inlägg) och rekommenderades då vidare som hingst. Det som brast lite då var att han var för spänd för att visa sin skritt och trav på allra bästa sätt. Han fick i alla fall gå kvar som hingst och åkte till Mattias Jansson i slutet på mars på träning inför treårstestet. Efter ett par veckor åkte vi ner till Hviderup och hälsade på och passade på att fota lite. Han reds redan då okomplicerat i skritt, trav och galopp.

Orlando BDL och Mattias Jansson Orlando BDL och Mattias JanssonOrlando BDL och Mattias JanssonOrlando BDLOrlando BDL och Mattias Jansson

Han visade då också upp att han verkligen kunde skritta under ryttare och det kändes ju väldigt positivt.

Efter ett par veckor till hade vi en spekulant som ville titta på honom hos Mattias så jag körde ner dit igen. Mattias longerade då Orlando lite kort utanför ridhuset.

Han har ju bara haft en månad på sig hos Mattias och Mattias har dessutom varit iväg till Verona och tävlat väldigt framgångsrikt under tiden så förberedelserna har därför inte varit de bästa kanske men vi ville ändå visa honom på treårstestet och det skedde på Flyinge den 1 maj. Orlando blev extremt hingstig och spänd på visningen och lyckades inte visa upp sig så bra som vi vet att han kan. Han fick ändå klass I i både hoppning och dressyr och belönades med en 9 på sin fantastiska galopp. Här är en film som visar hela treårstestet, inklusive omdömet. Vi är så otroligt stolta över honom och har redan nu bestämt att om mamma Oxygen ska få bli mamma fler gånger skulle jag helst betäcka med samma hingst (Sir Donnerhall II) igen, om möjligheten finns. Bättre än såhär blir det inte tycker jag. Han ska för övrigt för sitt eget bästa (och omgivningen…) nu kastreras den 12/5. Efter det väntar en lång välförtjänt semester 🙂

Andra liveträningen i Logisk Ridning

Om du har länkats hit från Logisk Ridnings hemsida så vill jag passa på att uttrycka att jag inte på något sätt längre vill förknippas med det! Jag har blivit betydligt klokare sedan dess och vill inte på något sätt att min positiva classical foundation training där mina hästar har utvecklats helt fantastiskt, som helt följer principerna inom Art2Ride, ska ge någon som helst credit till Logisk Ridning. Jag anser idag att Logisk Ridning är skadligt för hästen (har skrivit ett inlägg om det) och skulle idag aldrig någonsin utsätta mina hästar för det. Jag har själv personligen dessutom blivit illa behandlad och blåst på pengar inom Logisk Ridning. Jag har sedan dess även blivit medveten om att all information och utbildning som finns inom det logiska är ren stöld och går att hitta på internet och i välrenommerade böcker (av tex Mary Wanless). Du är välkommen med frågor om det är något du undrar över. Vill du träna hästar på ett ergonomiskt och hästvänligt sätt rekommenderar jag definitivt att du istället kollar upp Art2Ride.com.

Med vänlig hälsning Anne Saari

 

Enda anledningen till att jag sparar dessa inlägg är för min egen historik och för att bli påmind om hur lurad jag var under denna perioden:

Helgen 2-3 maj var det dags för andra liveträningen här hemma. Denna gången var det två dagar så det fanns möjlighet att både hinna och orka med alla hästarna, vissa till och med två pass. Jag vill ju gärna försöka följa upp hästarna och något som är fantastiskt bra är att ridfröken går och filmar delar av passen med sina kommentarer. Dessa mailas sedan så att man kan lyssna och även se hur det såg ut när man fick sina instruktioner. Fokus för denna helgen blev övergångar. Det är ju styrketräning för hästen och tränas lika bra från skritt som från andra gångarter.

Donna var allra först ut. Jag har tränat extremt mycket på att samla/länga henne sedan förra träningen och även mycket för hand. Då märkte jag att Donna hade extremt svårt för koordinationen av sina ben. I en av övningarna vid hand blev det uppenbart för mig att Donna faktiskt ALLTID är på väg till vänster med sina fötter. Det var väldigt tydligt och jag kände att jag plötsligt såg vårt problem som känns uppe på ryggen väldigt tydligt. Hon behöver bla bli ännu mer medveten om sina egna bakben. Vi fick börja med skritt-halt övergångar på träningen. Halterna ska göras genom att man släpper tygeln. Ja, släpper… Lite ovant för en modernt tränad dressyrryttare. Det innebär ju att man måste göra desto mer med resten av kroppen och visa hästen vad man vill (det ser väldigt märkligt och ihopkrupet ut). Man blir ju väldigt förvånad när det fungerar. Jag fick då aktivt börja känna hur Donna placerade sina bakben och hur det kändes i halterna. På den sida där bakbenet är längst bak sänker hästen sin rygghalva. Här visade sig Donnas ”korskoppling” tydligt. Hon sänkte nämligen den andra rygghalvan. Efter lite jobb med detta släppte det och jag fick då noggrant känna efter vilket ben som stod längst bak i halterna och be henne börja med exakt det benet när vi sedan går framåt igen. Detta är första gången vi gör detta så det blir förstås inte rätt hela tiden, och det gör heller inget.

Vi fortsatte öva på detta andra dagen med Donna. Den korrekta koordineringen fanns då kvar sedan dagen innan. För att göra något annat jobbade vi även med lite travövergångar då. Där kändes hon jättefin. Man får lära sig att inte titta på hästens huvud utan titta på hur de arbetar med kroppen. Jättenöjd med hennes helg 🙂

Jag red sedan Corint som jobbat väldigt fint med sina samla/länga övningar sedan sist. Vi skulle då göra samma övning som med Donna i skritt, med halter, men det visade sig att Corint faktiskt inte orkade det. När hon stannar står hon i princip med baktårna nedgrävda i gruset, redo att skjuta på igen och hon har därför dålig balans i halten och vill inte gärna stå stilla (smyger gärna iväg i halten). Detta var så pass jobbigt att ridfröken faktiskt erbjöd sig att hoppa upp på henne och känna hur vi ska jobba vidare. På henne handlar det om att göra fyrkantiga hörn och verkligen sätta henne på bakbenen i varje hörnpassering och försöka behålla  den känslan. Det gick väldigt bra sedan och faktum är att hon avslutade med att faktiskt kunna göra halt på tygelsläppet. Men där har jag verkligen att jobba med ett tag. Såhär trött blev Corint efter sitt pass 🙂

Corint uppdaterar hårddisken

Oxygen kändes verkligen fin från början. Hon har blivit mycket mer rörlig. Här fick jag jobba med slutor. Inte slutor som man tror att de ska se ut utan med äkta böjning av kroppen/länden. Där fick jag ett helt nytt verktyg med ytter häl, där jag bla rent fysiskt greppade och vred om mitt lår på utsidan, som gjorde att jag var nära kramp många gånger. Jag fick sedan känna efter hur mycket bara hälens position i höjdled påverkar samlingen. Oxy är väldigt lyhörd för detta så jag fick vara extremt försiktig i detta arbetet för att det inte skulle bli tvärning av det hela. Detta fick vi även jobba med i traven. Titta särskilt på Oxys bäcken/höft för att se skillnaden när vi gör någorlunda rätt.

På Oxy som är så pass balanserad fick jag även känna lite på galoppen efter detta jobb. Det är lite överkurs för oss och jag har inte fått alla verktyg som krävs och jag orkar inte utan tappar min sits lite men här var fokus att jag skulle jobba med ”bollen” som förbättrar kvalitéten på galoppen. Här finns mycket att jobba med men väldigt kul att ha något att jämföra med framöver.

Jag har ju även fått hem min ena 5-åring som varit utlånad ett halvår och inte ridits logiskt innan. Jag hade hunnit rida 3 pass själv men ville ändå få hjälp med henne då hon nu kändes extremt sned och låst, särskilt jämfört med de andra hästarna. Då detta var mitt sista träningspass av 6 på helgen och pga Harmonys status så lade vi hela denna lektionen på lösgörande arbete för både henne och mig. HÄR ser till och med jag skillnad och när det händer saker i kroppen på både mig och Harmony. Fantastisk känsla och jag själv var maximalt lossad i mitt bäcken efter detta passet och fick passa på att känna hur det SKA kännas när jag hoppade av. Väldigt intressant! Iaf om man är en nörd 😉

Helen red ett pass på Harmony där hon verkligen fick lägga tid på att känna efter detaljer och red också ett väldigt annorlunda pass på Modesty där de bara jobbade med fokus. Modesty, Mums, utnyttjar ju gärna sitt ”ofokus” för att slippa jobba. Helen hade bara en enda uppgift, att hela tiden rida exakt sin planerade väg. Mums är väldigt lyhörd för saker som ändras så ridfröken gjorde sitt bästa för att ändra på omgivningen precis hela tiden. Även med ljud. Ett väldigt nyttigt pass där Helen verkligen gjorde ett superjobb. Inte lätt att sitta och vara iskall på  en superexplosiv häst. Jag lärde mig också att det inte räcker att visa hästar saker från både höger och vänster (det har man ju hört innan) utan även bakifrån och framifrån innan hästen kan avfärda det som ”ofarligt”.

Jag fick även byta häst en kort stund med en annan logisk ryttare, till en häst som har kommit väldigt långt i utbildningen. Det var för att jag skulle få känna hur det SKA kännas på hästarna och det var otroligt givande. Så rörlig i både bogar och bäcken och så mjuk. Superfin! 🙂 Den känslan gjorde sedan att jag fick ut ännu mer av passen efteråt på Oxy och Harmony. Jag visste ju verkligen vilken känsla jag letar efter nu.

Jag kan ju skriva precis hur mycket som helst om de här träningspassen… Det är ju så otroligt många inputs och aha-upplevelser. Det är otroligt fascinerande hur hästarna svarar på träningen med alla nya verktyg. Instruktionerna under dessa lektioner låter ju väldigt annorlunda mot traditionella träningar. Det är svårt att se slutprodukten när man ser dessa filmsnuttar. Det ser ju märkligt långsamt ut, jag sitter väldigt märkligt och hästarna ”går ju inte på tygel!”. Det ska de inte göra heller, de ska jobba rätt med sin kropp, allt annat trillar på plats av sig själv ju längre man kommer med jobbet med sitt bäcken och koordinering och kommunikationen med hästen. Känslan på hästarna är iaf helt fantastisk och helt övertygande om träningens effekt 😀

Just nu planerar vi träningar 22-23 maj, 6-7 juni och hela vecka 26 (22-30 juni) då vi har lägervecka i Halmstad. Vill man vara med och träna är kravet att man ska ha gått grundkursen. Annars är det väldigt svårt att ta till sig träningen och instruktionerna. Info om kurserna finns på www.lindah.se om man är intresserad. Jag svarar gärna på frågor som rör träningen 🙂

Att tävla eller inte tävla?

Jag tror verkligen att det är en mening med allt även om det ibland är svårt att se och uppskatta det där och då. Hade jag bara lyssnat på  mig själv längs vägen med hästarna så hade jag nog faktiskt aldrig ridit sönder någon häst, men jag hade heller aldrig kommit dit jag är nu.

Jag inser nu att jag faktiskt har gjort många bra saker längs vägen. Jag har haft en ganska bra känsla för vad som var rätt (inser jag ju nu i efterhand) men när jag har bett tränare om hjälp för att bli bättre så har jag blivit pushad åt ett annat håll. Ett håll som gått emot min känsla. Men jag har ju alltid trott att en tränare ska veta mer och ska ju vara en garanti  för att det blir rätt så man gör ju som de säger. Först nu inser jag hur mycket dålig träning jag har betalat för. Den har ju inte varit dålig för att tränarna varit elaka, dåliga människor. De har helt enkelt inte vetat bättre eller har i alla fall inte lyckats att överföra sin kunskap till mig. Vissa tränare har känts så uppenbart fel att jag tack och lov avbrutit det tidigt. Vissa har varit bättre och jag har självklart ridit många roliga, fantastiska, mjuka träningar även tidigare i min ”karriär” tack vare hästarnas arbetsvilja och att jag i grunden själv aldrig ridit ”hårt”. Annars hade man ju lagt ner detta för länge sedan…

Men om man inte lär sig grunderna korrekt blir det väldigt snabbt att man istället börjar korrigera halsen/huvudet på hästen när problemen kommer smygande. Detta eviga böjande och ställande på hästens hals och huvud… Jag har sagt till tränare efter tränare att ”Det här känns inte rätt!”, ”Hon kan ju inte göra en högersluta om jag hänger till vänster?”, ”Hon sätter mig till utsidan i galoppen”, ”Det känns som om jag tappar hela utsidan”. Men det ignorerades av alla tränare. Lösningen var alltid att böja mer på halsen sparka på mer (framåt!) med skänkeln och så hålla emot då förstås, eftersom hästen då hamnar i framvikt. Och, det krävdes mer och mer av allt ju högre man kom i klasserna. Jag insåg i slutet av förra säsongen, då Donna tydligt började visa att något var fel (vi harvade oss då igenom MSVB:2), att jag aldrig någonsin kommer att kunna/vilja rida så som man gör idag på högre nivåer. Det är obehagligt att det ska krävas så mycket våld för att komma dit. Jag har inte varit sugen på att tävla alls sedan jag slutade i augusti förra året. Men nu har jag ju insett att man faktiskt inte behöver rida på det viset…

Oxygen ABG och Anne Saari 140830

En häst som längs vägen hela tiden lett mig åt rätt håll är Oxygen. Hon är extremt lyhörd för sitsen och har väldigt fina grundkvalitéter. Hon är däremot inte så modern i typen utan är stor och tung och har behövt väldigt mycket tid för att stärka sig. Hon har faktiskt alltid, precis vartenda träningspass livet igenom, bjudit till och varit en otrolig träningskompis. Hon har stått ut med alla mina turer och nycker uppe på ryggen och bara kämpat på. Hon är balanserad och mjuk och har väldigt mycket rörelse/schwung i kroppen. När hon tillåts använda den!! Väldigt tidigt fick jag ju börja jaga på henne framåt. Den ”moderna” ridningen vill ju ha hästar som springer FRAMÅT. Hon gjorde ju sitt bästa men jag kände ständigt att det bara ledde till att vi hamnade i framvikt. Ganska snart hittade hon väl en ”form” som hon kunde arbeta i och ändå klara de krav jag ställde på ”Framåt!” vilket säkert skapade spänningar i hela kroppen. Hon hade förvisso en fin (felaktig) böj på nacken, hon har alltid haft en helt fantastisk nacke, men hon var liksom alltid på väg nedåt och kändes väldigt tung i hela sin rörelse.

Nu får hon istället äntligen börja använda sin kropp ordentligt. Hon FÅR böja på sina ben. Hon får tid på sig att jobba igenom kroppen utan att jag jagar på henne hela tiden. Hon FÅR sätta sig i galoppen utan att få ett par sporrar direkt inkörda i magen. Varför ska man alltid ha så bråttom? Hon har aldrig någonsin egentligen visat brist på bjudning. Hon har helt enkelt inte hunnit med med sin kropp. Hon har nu börjat svinga härligt även i den samlade traven och jag börjar kunna sitta mitt över henne i galoppen, även om det är mycket jobb kvar. Hon har blommat upp fullständigt och jag känner mer än någonsin vilka otroligt fina kvalitéter hon faktiskt har. Det börjar kännas som en dans på riktigt! Så jag har ju funderat på att faktiskt ge mig ut och tävla igen på henne (de andra hästarna har långt kvar dit). Då backar vi tillbaka till LB och vi ska göra det riktigt riktigt bra innan vi går vidare. En fördel är att man nu äntligen får rida utan sporrar även på tävling. Det har verkligen aldrig tillfört något på henne, tvärt om.

Så förra helgen red vi faktiskt en programridning i LB:1 för GP domaren Britt Hammar för att känna av var vi är. Hon har dömt oss innan i MSVC och har alltid varit positiv till Oxy så hon tyckte att det var konstigt att jag ”bara” skulle rida LB men när jag förklarade kort lät hon väldigt nöjd och förstående. Vi gjorde sedan vår allra bästa programritt någonsin. Oxy kändes fantastiskt fin och faktiskt lite väl taggad. Vi slutade på 73.8% och idel lovord från Britt så det kändes verkligen bra. Nu ska vi därför göra vår första start i år den 10 maj på hemmaklubben. En lokal LB:1. Det ska bli otroligt kul, även om jag sällan känner så precis innan 😉

Protokoll LB:1 150418

Innan dess har vi en live träningshelg i Logisk Ridning tillsammans. Jag fick med mig så otroligt mycket bara från första träningspasset så jag ser verkligen fram emot att träna vidare med Oxygen. Henne kan jag verkligen ”leka” lite med och hon tycker det är jättekul att göra lite svårare saker, på träning alltså! Och oavsett hur det går på tävlingen nu så är jag mer taggad än någonsin och jag kommer aldrig någonsin mer bli arg på henne inne på banan. Det är bara jag som måste bli en ännu bättre ryttare. Får vi till det här ihop så ser jag ingen begränsning i Oxy alls. Tänk vilken ynnest att få ha en sådan fantastisk träningskompis! 😀

Tävlingar är ju inte särskilt viktiga för mig egentligen, jag har alltid varit mer av en träningsmänniska, men just nu känner jag att jag väldigt gärna vill komma ut och visa att det finns andra sätt att rida på. Då är jag medveten om att jag ju måste göra det här bra och hoppas att även domarna kan uppskatta det jag gör, och det även i konkurrens med andra. Men, det visar sig snart alltså! 🙂